Jag klarade Julen och Ett Gott Nytt År..!!

Nu är julen över för detta år, och snart stundar ett nytt år med många nya positiva möjligheter, det är väl det vi får hoppas på iallfall.

Dagen före julafton, åkte jag iväg för att äntligen få återse han igen, och det var med väldigt blandade känslor, jag tyckte själv att jag hade allt under "kontroll", jag tyckte jag var närvarande hela resan ner, men det förstod jag på återresan att det hade jag inte varit... Jag kände inte igen mig alls när vi åkte hemöver igen...

Och vilken lycka när du kom ut från huset och mötte oss på parkeringen, jag hajade verkligen till, ni vet så där att man rycker till lite, för mot mig kom en kille, som hade lagt på sig lite, han hade en sådan livsglädje i sin blick som jag inte sett på väldigt länge, och där och då gick det verkligen upp för mig att denna underbara varelse inte mått så bra på en väldigt lång tid, och att dessa veckor har verkligen gjort underverk för hans välmående på många plan...

Och vilket ställe detta var, en underbar miljö, långt bort från samhället, men ändå nära, hus som bara utsöndrade atmosfär, från en svunnen tid. Husen de bodde i var verkligen harmoniska, ingen lyx här inte, men otroligt mysiga med högt i tak och golvdrag...

Vi blev så väl mottagna av både personal som jobbade där och även andra boende.. Jag har aldrig någon gång i mitt liv träffat så mycket killar som på en och samma dag tagit mig i hand och presenterat sig på ett sådant vänligt sätt. Som även visade hur måna de var om varandra, som tog sig tid att stanna till där vi satt och fikade och frågade om vi hade det bra, om det gick bra för min son när vi var där... Och detta var något nytt för mig, jag blev väldigt konfunderad, när en av hans nya vänner kom fram för att kolla så allt var under kontroll...För herre jösses tänkte jag, jag är ju hans Mamma, jag skulle väl aldrig göra något tokigt... Men det kändes tryggt, att veta att de stöttar varandra och att de även kollar av varandra.. För de sitter ju alla i samma båt, dvs de är långt ifrån sina familjer, om de nu har några som bryr sig om dem.... För det ska ni veta, under detta besök, klev jag in i en värld som är långt ifrån den vi alla lever här hemma, och det var nyttigt...

Men jobbigt var detta besök, men ändå nödvändigt.. Att tala i telefon var och varannan dag, går inte upp emot att få den där goa kramen och att verkligen få se att han börjar må bättre, även om det är en lång väg kvar, men han är på god väg och jag är en tacksam Mamma för denna hjälp..

Och det är säkert jättesvårt för någon annan att förstå, men den ödesdigra dagen, när allt sattes på pränt och jag fick träffa honom en snabbsväng innan han for iväg, sitter på min näthinna än idag, för han mådde långt ifrån bra, tankarna var inte med osv, och nu håller jag på och får lära känna en helt ny kille, för det är han.. Han uttrycker sig helt annorlunda, han tycker och tänker på ett helt annat sätt... Vi har helt andra samtal idag, emot var vi hade för ca två månader sedan.. Väldigt ärliga samtal, ibland för ärliga, i mitt tycke som Mamma, men det tar jag gärna, så länge han är på god väg att både bli och må bättre..

Och kan ni tänka er.. Det är första gången jag har hört han säga, Att det är kul att skotta snö, det är kul att städa, och ännu en chock blev det när han säger: Tänk att det kan vara så roligt att klyva och stapla ved... Så nu vet ni att de får jobba mycket på dagarna också, och det är toppen.

Nu stundar snart den efterlängtade Anhörigveckan som ingår i denna behandling, det är en väldigt tuff vecka har jag fått berättat för mig, men även väldigt nyttig, där man som anhörig sätts i centrum, där man får träffa andra anhöriga eller likvärdiga i samma sits som man sitter i själv.. Man får möjlighet att höra andras historier och händelser och det är säkert jätte nyttigt. Men det viktigaste av allt som det känns för mig är ju att man får lära sig helt nya "redskap" dvs, man får tips och råd hur man kan lösa saker och ting på bästa sätt efter en behandling och det tänker jag suga i mig av.

Under denna veckan blir man även erbjuden ett sk treparts samtal, och då blir det jag, min son och en terapeut som sitter ensamma, och den enda som det sätts fokus på är mig, det är där och då jag får möjlighet att tala helt fritt från hjärtat, om mina känslor och hur jag har sett på allt som hänt, och min son får enbart lyssna... Och det kommer bli jätte jobbigt MEN det är något som jag bara ska klara av. Och det kommer även bli tufft för honom, men han är väl förberedd för detta och har proffesionell hjälp bakom sig, så detta koncept tror jag väldigt mycket på, att även han får ta del av hur jag känner och tycker och även hur jag har upplevt saker och ting. Och jag vet att han vill att vi gör detta, även om jag har sagt mycket redan av allt till honom så är det mycket som är osagt, som behövs sägas.. Och hur jobbigt det än blir för oss båda så vet jag att allt kan bara bli mycket bättre efter detta samtal.

Nu ser jag fram emot en ny början på det nya året, och hoppas vi kan blicka framåt med ett bättre mående...

För mitt Nyårs löfte till mig själv är att jag vill bli lycklig igen, så lycklig jag var innan allt raserades...



Va rädda om er nu  ♥ ♥ ♥

Kram

MiaFia

Nu stundar snart Julen med väldigt blandade känslor..

Veckorna bara flyger fram, och nu helt plötsligt börjar julen knacka på dörren, var tog all tid vägen som man tyckte att man hade...

Men det spelar ingen roll, för julen kommer iallafall, och jag ska göra det bästa jag bara förmår mig till att göra, för att julstämningen kommer vara som den brukar vara..

Men rent krasst så kan den inte bli det, för just du kommer att fattas hos oss, vid matbordet, vid julklappsutdelningen.. och det känns hårt..Och jag vet med mig själv att mina tankar kommer att vandra iväg under denna dag många gånger... För jag tänker redan på, hur din jul kommer att vara, långt bort från din familj och din tokiga mammas traditioner, med julstrumpa på morgonen och dylika saker..

Men jag vet att DU fattade rätt beslut inför julen, hur ont det än gör.. Jag vet att du vacklade där en liten stund om du skulle ansöka om permission över julen, men som du sa: Jag avstår Mamma, det känns för tidigt, men ni kommer väl och hälsar på mig kring jul? Och det är ju en självklarhet att vi gör det, nu har jag inte fått se dig på över en och en halv månad och det känns ska ni veta.. Men jag har lovat att dagen före julafton kommer vi och hälsar på, för naturligtvis vill man agera Tomte Mor och se glädjen i ögonen när paketen överlämnas, för julklappar ska alla få, var de än befinner sig...

Men resan går framåt, ena dagen lättare och den andra lite sämre, men det går åt rätt håll, med hjälp och stöttning. och jag önskar verkligen inte någon annan en sådan här resa.. MEN tyvärr så vet jag att vi är flera, även om inte alla har kommit fram ännu, men jag hoppas att om det är någon som läser min blogg, som håller på eller har tänkt att prova droger, att ni låter bli det är tuffare att säga NEJ än JA..

Det finns inget positivt med detta alls, att få höra: Att det är farligare att bruka alkohol än droger, då blir iallafall jag mörkrädd... För det är farligt både och.. Men skillnaden är även, dricker du alkohol så vet du vad du dricker.. MEN köper du droger på nätet, eller på gatan så har du inte en j...a aning, vad det är du ger din kropp.. Och det är ingen trygghet i att du "känner" personen som säljer till dig heller.. För den personen har ju också införskaffat varorna från något håll.. Och jag hoppas av hela min själ att ni som säljer men även brukar droger blir "jagade" så att ni inte får vara ifred...

Att som Mamma stå vid sidan om och se vad denna skit gör med ens barn är ingen lätt sak, man måste försöka vara stark, och bita ihop även om man vill bara riva upp himmel och jord och ni ska bara veta vad man är beredd att göra.. Men det är en annan historia...

Man måste vara stark för sig själv, men även får den som "fastnat" och då menar inte jag att det är jag som gör resan, utan det handlar om att kunna sätta ner foten och sätta gränserna, har man inte gjort det innan, så är det dags när det gått så här långt.. jag trodde i min enfald att jag gjort klart det innan allt detta hände, MEN tydligen så var dessa droger starkare än Mammas regler.. MEN det är aldrig försent, och det är först nu, jag verkligen märker att jag når fram med mina tankar och mitt tycke i allt detta... Jag väljer att vara väldigt rak i våra samtal, jag förskönar ingenting, då är det hellre åt andra hållet... Hur ont den än gör så står jag upp för det som är rätt... Det finns inget utrymme för något daltande längre...

Och genom mitt sätt att vara fick jag höra på telefon igår: Mamma du är hård, men väldigt rättvis och då tänkta jag: Ja där satt den...

Nu ser jag fram emot vårat möte med blandade känslor men det ska bli så skönt att få se honom och ge honom den där kramen som jag velat ge i många veckor nu..

Ha nu en riktigt God Jul !

KramKram

MiaFia

När nöden är som störst, är hjälpen så nära..!!

Jag är alldeles överväldigad över vilken fin och bra hjälp vi har här i Strömsund.

Man tänker inte på alla dessa änglar som man har runtomkring sig förrän man behöver dem, och som i vårat fall med buller och bång utan någon betänketid alls... Och änglar det är ni faktiskt allihopa.

Fram tills dags datum har jag varit i kontakt med Soc, Öppenvården,Läkare,Poliser etc,etc och alla har ställt upp till 100 % utan krusiduller alls...

Och det jag vill lovorda är denna fina Öppenvård vi har här, som verkligen jobbar hårt för att hjälpa oss anhöriga tillbaka på banan och inte enbart då, utan denna fina instans har hjälpt oss från första dagen med tips och råd och stöttning.

Idag har jag blivit erbjuden samtal som jag går på en gång i veckan, och det passar mig perfekt. Där kan man få ventilera sina tankar och funderingar, men även sin frustration... Och man behöver inte vara rädd för att det är en avdelning inom Soc, utan inget bokförs eller att man blir antecknad i systemet, utan detta är helt anonymnt och en otroligt fin hjälp till oss anhöriga som har "unga" vuxna som hamnar lite av banan.

Och jag hoppas att fler nappar på att ta kontakt med dessa änglar som jobbar där uppe, för det låter konstigt, men efter våra samtal så känns det som om man går på moln och det är den enda tiden i veckorna som alla tankar faller på plats. För tänk att kunna sitta och prata med någon som förstår precis hur man tänker och som kan sätta ord på varför man känner och tänker så och genom detta får man någon som översätter tankarna till verkligheten, det låter konstigt men denna kvinna sätter de rätta orden på mina fladdrande tankar och det är skönt.

Annars så tar jag fortfarande en dag i taget, för det är så jag mår.. Denna händelse är en av många de sista åren, som gjort att nu var det stopp... Och någon gång i livet måste man börja lyssna på ens kropps signaler, och det var verkligen ett uppvaknande för mig..

Jag har alltid sett mig själv som en kämpe, som en stark person.. och det är jag väl fortfarande på sätt och vis MEN det är första gången i mitt liv som jag har uttalat orden: "Hjälp mig" för jag vet inte hur jag ska handskas med detta.. Och det känns hårt.. Det känns som ett svaghets tecken, fast det egentligen är en styrka att kunna be om hjälp...

Och dessa veckor har verkligen satt ett spår i mig även som person.. Jag kan med sanning säga, att jag är inte samma person längre som jag var innan jag hamnade mitt i allt detta.. Den Mia som fanns då skulle sagt och gjort saker på ett helt annat sätt, än jag gör idag..

Jag har börjat omvärdera livet, händelser och personer på många sätt och vis, jag väljer idag mina vänner jag anförtror mig åt väldigt noga, jag säger ifrån på ett fint sätt om jag inte orkar prata, och jag säger även saker helt ärligt som jag aldrig gjort förut. Jag jämkar inte längre, utan nu är jag mer rakt på. En del kanske uppfattar detta som otrevligt, men otrevlig det är jag inte... Utan jag orkar helt enkelt inte knussla längre, utan nu är det "raka" rör som gäller.. Och detta enbart för att rädda mig själv...

Ta detta med vänskap, de jag trodde skulle finnas där för mig har mer uteblivit än visat mig sitt stöd, däremot har andra trätt fram som räddande änglar och funnits där och lyssnat och stöttat och delat med sig av deras erfarenheter och det betyder väldigt mycket för mig, det kan jag inte tacka nog för. Andra ytliga vänskaper har jag lagt på hyllan, visst jag kan träffa och prata med dem, men mer är det inte.. Kan man inte finnas till för varandra på lika vilkor, då är det ingen riktigt vänskap, så är min syn på det idag.

Jag hade ett syfte med att gå ut ärligt med vad vi råkat ut för, och det var att mota olle i grind, att få slippa höra en massa konstiga rykten som gick, och det slapp jag faktiskt, istället har jag fått en sådan stor positiv respons som jag aldrig skulla kunnat ana mig till. Människor jag möter pratar med mig, ger mig en kram och det känns skönt. I min egna lilla tro så hoppas jag att genom att vara öppen och berätta, kan hjälpa fler på vägen, var ni än bor någonstans. För detta vi har varit med om, händer överallt, mer ofta än sällan och det är absolut inget att skämmas för eller dölja.. Ett missbruk är en sjukdom inget annat, det är det många som måste ta i sitt beaktande..

Idag har jag än så länge enbart telefonkontakt med min son, och det är på bestämda tider man enbart får ringa, men jag kommer att åka och hälsa på honom inom snar framtid, och det kommer att kännas..

Och fram tills dess, så tar jag en dag i sänder, vissa dagar med lätta steg och andra med väldigt tunga steg och så måste det få lov att vara, det går inte att skynda på denna process.

Va nu rädda om er själva och varandra.

Kram

Miafia

Konsten att kunna ta en dag i taget....

Nu har det passerat ett par veckor efter all turbulens som varit och allt har börjat sakta men säkert att lägga sig, som ett stort sår i en Mamma´s hjärta....

För vem vill att ens barn ska hamna i svårigheter?? Självmant eller inte, så är det en tragedi mer eller mindre..

Och även jag har fått lära mig en del saker efter vägen redan nu, att man ska lyssna på kroppens signaler, att även den starke behöver hjälp ibland....

Samtidigt så blir jag väldigt rörd över all respons jag / vi har fått på mina öppna inlägg, och för mig var det en självklarhet efter ett litet övervägande med mig själv, att gå ut öppet och berätta... För det är en sådan person jag är, problem är till för att lösas, inte döljas, för det hjälper varken mig, mitt barn eller någon annan heller..

Och när man är som mest känsligast så öpnnas ens sinnen och ögon gentemot omvärlden, iallafall för mig, när man är som mest nedsatt så lägger man märke till hur mycket tragiskt det finns runt omkring oss, både nära och långt bort... Och man kan inte låta bli att känna med allas sorg och saknad.

Det finns ingen som har några garantier för vad ens barn,syskon,föräldrar etc,etc råkar hamna i för situationer eller vad de gör för val i deras liv som kanske inte är så bra, och som kanske förstör deras egna liv och även andras för alltid...Men ger det andra människor rätt att se ner på det som hänt..?? Nu syftar inte jag enbart på det som jag råkat ut för utan rent allmänt...

Igår hade jag en sådan där tänkar dag ni vet, som man kan ha ibland, och man blir riktigt förvånad och lite smått upprörd över en del personers beteende... Har en del inte fått lära sig vad Emapti är.. Det är en sak att kunna stava till det, det hjälps föga om man som människa inte har fått den lilla kunskapen att känna den i sin kropp...

Varför är det så lätt att vara fördömande..!!??

Inte genom ord alla gånger utan genom handling, och då syftar jag på uteblivande handling... Men det är deras samvete inte mitt, och sådant beteende lägger jag ingen energi på längre, för det är det inte värt..

Men är man verkligen så mycket bättre själv så att man kan se ner på andra som råkar hamna i svårigheter..?? Eller att man inte förstår att personerna runt omkring mår dåligt  Man ska kanske ta sig en funderare på att vi alla kan hamna där en dag och det kan gå fortare än man tror...

Och bakom varje tragedi som uppdagas,, så står det en massa trasiga själar, och det sista man behöver en sådan gång är andra människors brist på empati....

För tro mig det finns en hel hop av dem ute i vårat samhälle....

Och idag är jag där, jag tar en dag i taget, vissa dagar känns bättre och vissa känns sämre och när det känns som sämst så försöker jag sysselsätta mig med saker så att jag inte behöver "tänka" så mycket på vad jag kunde ha gjort annorlunda, om jag har någon del i att det kunde bli så här...

Men hoppet finns att allt ska bli så bra det bara går, för det sista man förlorar är hoppet eller hur..??

KramKram

MammaMia

En Mamma´s största kamp för sitt barn..!!

Jag är in och läser reportaget här på Affärsnytt Norr om och om igen och jag blir lika ledsen varje gång.

 Ja, jag är en av Mammorna som det skrivs om, som haft en helvetes vecka ska ni veta, och än är det bara början .... 

 Jag är så ledsen, arg,frustrerad,stridslysten,rädd etc,etc..

På en vecka har mitt trygga liv raserats totalt... Jag som sett mig som en omtänksam Mamma med mycket kärlek till mina barn, får ett samtal tidigt på morgonen som jag skulle ha velat vara utan för hela världen.. Där och då gick en kall stöt igenom mitt hjärta..

Inte min fina älskade kille... När tårarna och rädslan bedarrat gjorde jag det jag tror att jag är bra på:

Jag tog reda på, med hjälp av en underbar kvinna på öppenvården vad jag kan göra gentemot ett myndigt barn.. Ja det finns något man kan göra för att få stopp på allt.. Jag fattade det svåraste beslut jag någonsin gjort och som jag kommer att få leva med resten av mitt liv... Jag anmälde mitt egna barn..!!

Inte för att vara elak utan för att jag älskar honom och vill ha honom levande kvar hos mig inte få hem honom i en säck...

Och genom att jag också gjorde detta gick det undan, kvarnarna snurrade väldigt fort och på en vecka har han börjat sin svåraste resa någonsin.. Att bekämpa sitt drogmissbruk, långt ifrån sin Mamma, sin familj och sina "riktiga" fina kompisar som stöttar honom i detta ♥.

Och med "riktiga" vänner så menar jag de vänner som jag vet till 100 % inte håller på med droger... För samtidigt som man jobbar med sitt beroende så är man livrädd att alla ska vända ryggen åt en,

Jag väljer att skriva detta öppet för att få slippa allt skitsnack för detta är sanningen och kanske kan jag få någon annan att ta sitt förnuft tillfånga att sluta med allt vad droger heter.. Man kan inte gå runt och tro att man "aldrig" ska fastna i detta... Det går fortare än man tror...Att fastna i ett beroende...

Och det som är så tragiskt är att detta kan drabba vem som helst, det spelar ingen roll längre om du lever i en kärnfamilj, eller med en ensamstående förälder etc,etc, det verkar ha blivit "inne" att testa allt möjligt, för farligt är det ju inte... Och det är en skrämmande bild som växer fram...

Nu "råkar" jag vara en Mamma som har upplevt en hel del i mitt fyrtioåriga + liv, som har gått igenom en hel del jobbiga bitar som gett mig ett skinn på näsan, som kommer väl till användning här... För jag kommer aldrig acceptera att det finns både unga och gamla som "skor" sig på att förse allas våra ungdomar med denna skit... Den dagen kommer aldrig, att jag ska sitta still och se hur illa det kan gå, för det gör det förr eller senare...

Om man som förälder inte tar upp kampen för sina barn, vem gör det då..!!?? Det är våran skyldighet att se till att hjälpa dem i Nöd och Lust...

Man kan inte "gömma" sig bakom att de är myndiga och gör som de själva vill.. Det är ju vårat egna kött och blod...

Ett föräldraansvar har man så länge man själv finns med i bilden, det spelar ingen roll om åldern passerat "Myndig" och man räknas som vuxen... Man är inte vuxen för att man passerat tjugo strecket...

Och speciellt inte om de råkar hamna i tråkigheter, det är då, man som förälder måste kämpa för att få tillbaka dem på rätt bana igen.. Det är en skyldighet som man har åtagit sig, den dagen man satte sina barn till världen, glöm aldrig det... Det är inte samhällets, eller skolans eller någon annans, utan det är jag och ni som förälder som måste öppna ögonen hur jobbigt och svårt det än är...

Genom att jag har varit öppen i detta som har hänt så har jag fått en väldigt positiv respons från många olika håll... Även från den yngre generationen, som även de ser att det börjar bli ett problem med bla drogerna.. Och då är det dags att sätta ner fötterna och säga stopp...

Jag fick bla en kommentar på mitt inlägg på Facebook av en ung klok tjej som gav sin syn på saken och det var så fint och rakt skrivet, så jag vill dela med mig av detta:

Det är tyvärr vanligt med droger bland oss ungdomar, och de flesta föräldrar blundar för det. Jag känner många som fastnat för det, och det har ingenting med familjen att göra, du ska inte skämmas det är inte din eller din familjs fel. Mia du är stark som vågar ta tag i det och gör det som är bäst för honom! Beundransvärt att du gör det offentligt, inte alla som vågar det, men du har rätt, bättre att du säger det än att det går "fel" versioner bakom ryggen. Det är även fantastiskt att du orkar uppmana andra så att deras barn inte far illa. Tusen kramar till dig Mia och din familj, lycka till och var starka! <3

Jag har blivit kontaktad av ungdomar och de ger alla samma berättelser, oberoende av varandra och det är: Att ni skulle bli förvånade om ni visste "vilka" det är som håller på... Och det cirkulerar mycket skit här och nu....

Och det värsta är att i dessa kretsar så "tiger" man om vilka som säljer det är en hederskår. Man tjallar inte på sina vänner.. Och då kontrar jag: Vänner.. Det är inga vänner som säljer droger... Det är bödlar i mina ögon, så är det och det står jag för... För var är dessa vänner när det går på tok??

Så jag passar även på att ge en liten uppmaning : Öppna era ögon och sinnen, ha koll på era ungdomar en gång för mycket... Lyssna på vad de har att säga...

Och det viktigaste av allt: Man ska aldrig sparka på någon som redan ligger, utan man ska hjälpa och stötta och finnas till och hoppas att allt går bra♥.

Och jag är inte ute efter att någon ska "tycka synd om" mig eller någon annan, utan jag är enbart ärlig och säljer mig själv och mitt barn förtvivlad med tårarna rinnande. Om detta är rätt eller fel vet jag inte, men för mig känns det rätt, att ge denna skit som cirkulerar ett ansikte, ett mänskligt sådant.

De som tror något annat får gärna behålla det för er själva, för jag väljer att göra detta öppet i hopp om att kan jag bara få en ung eller gammal person att inse hur farligt detta är, och som tar sitt förnuft tillfånga och slutar med allt vad droger är, så blir jag nöjd..

Jag tänker även använda min blogg som ett verktyg i mitt egna välmående... Att få skriva av sin förtvivlan mitt iallt är nästan lättare än att prata om det...

Lova mig att ni är rädda om varandra för man vet aldrig vad livet har i beredskap för en..

Kram från en väldigt ledsen och förtvivlad Mamma ♥♥♥

En Mamma´s kamp..!!

När man hamnar i en situation som är så långt ifrån den värld man är van vid, när det händer saker som man hoppades aldrig skulle hända, men händer ändå, då allt ställs på sin spets...

Vad ska man göra då??

Ska man sticka huvudet i sanden och låtsas att inget hänt eller händer..?? Eller ska man ta tjuren vid hornen och sätta ner foten med buller och bång...

Detta är några av alla tankar som florerar i mitt huvud....

Hur blir jag sedd på, utåt sett i samhället, när jag sätter ner foten och markerar att nu är det färdigt..

Är jag en dålig förälder eller kan jag vara så stark att jag kan vara en förebild för andra föräldrar..

 För jag vet att jag är inte ensam om att hamna i en sådan här situation, även om många väljer att inte visa det öppet...

Men kan jag bara stå och se på?? Nej, jag är inte skapt så, att enbart stå och titta på när något håller på att gå på tok.. Jag kan inte leva med mig själv om jag skulle göra det...

Att man kan hamna snett eller hamna i svåra situationer är inget konstigt i sig, men hur man väljer att agera är en helt annat sak...

I dagens samhälle finns det många olika samhällsklasser, men ingen är bättre än den andra, det ska man ha i åtanke..

Det är en skrämmande utveckling som pågår långt bort från ens egna värld men ändå så nära, och vad gör man när man inte når fram längre.. Vad gör man när allt man säger vänds emot en, att det är en själv som har bekymmer....Fast det är raka motsatsen.

Det känns ganska frustrerande, för hur jag än vrider mina tankar in och ut så känns varje beslut så fel.. Men samtidigt så rätt...

Jag önskar att jag vore en person som bara kunde stå och se på och låta allt ha sin egna gång..

Och hur saker än är och hur det kommer att bli så är jag en Mamma som törs erkänna att det finns problem, både stora och små...

Och det som är så hemskt är att jag vet att jag inte är ensam, men hur många är vi egentligen..??

Va rädda om er, alla liv är så värdefulla♥♥♥

Kram

Miafia

Sverige... Det känslokalla landet....!!

Här går vi alla i våra cocooner och tror att vi lever i ett härligt land, där vi lever trygga för här har vi inga krig osv,osv...

Men det vi har är ännu värre i mina ögon, vi har ett samhälle där allt sans och förnuft har spårat ur totalt när det gäller människors välmående och rättigheter...

Där det ska sparas åt höger och vänster, där några siffror ska styra vad som är rätt och fel, där det ska besparas, kosta vad det kosta vill... Och inte är det pengar det kostar i slutändan, nej utan det är hälsan hos oss alla som sätts på spel...

Nu har vi fått ett land där det bla är så fel att bli sjuk, där alla ska jobba till vilket pris som helst.. Och det gör mig ont, det "ploppar" upp fall titt som tätt, där människor inte ser någon annan utväg än att vända sig till media och få hjälp med att visa upp hur de blir behandlade...

I morse när jag slog upp Aftonbladet så satte jag faktiskt kaffet i halsen.. Det första jag läste var: Han är dödssjuk, ändå ska han jobba...

Han citerar själv :

Nattetid drömmer 40- årige Payam att han ligger i en kista, medan ormar och spindlar äter upp honom.

När han vaknar fort­sätter mardrömmen – Försäkringskassan vägrar ge honom sjukersättning:

– Trots att min läkare har sagt att chansen att överleva cancern är väldigt liten, 5-10 procent, säger Payam.

Hela artikeln kan ni läsa här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15566305.ab

Sedan kan man ju fundera på hur vi "Svenskar" är skapta, detta är inte det första fallet och garanterat inte det sista... Men vi alla inklusive mig själv sitter tysta hemma och läser fall efter fall utan att överhuvutaget reagera, visst vi skriver på facebook, bloggar skriver insändare etc, men sedan... Tar någon detta på allvar.. Tror inte detta faktiskt... Så länge det inte drabbar oss själva, då blir det fart...

Detta är ett exempel på vårat känslokalla land. Sedan kommer vi till immigrationsverket.. "Jippi" ett gäng känslokalla människor som har blivit placerade på ett och samma ställe.. Utåt sett i världen så ska Sverige vara ett sådant vänligt och omsorgstagande land.. Och så ser det säkert ut.. Men det är innan alla ansökningar ska börja behandlas, då börjar sprickan visa sig.. "Vi hittar inte Mamman" så då skickar vi iväg barnet till landet Mamman var i förut... Och ännu ett fall: Mamman utvisas och lämnar sin ensamma treåring kvar i Sverige.. Vad ska man säga.. Listan kan göras hur lång som helst...

Och ibland är det faktiskt så att iallafall jag skäms över att vara Svensk, när sådana här saker inträffar...

Var finns rättvisan i detta samhälle vi lever i..??

En sak kan vi ju vara överens om, att våra system agerar inte rättvist många gånger..

 Hur kan bla Cancer sjuka människor behöva ut och jobba, när andra kan få gå hemma utan någon press på sig alls?? Där de knappt behöver arbetspröva, men sitt uppehälle får de betalt för.. Tänk om myndigheterna verkligen la energi på att "kolla" så att rätt människor får rätt hjälp, istället för att fatta ohumana beslut titt som tätt..

En människa som är sjuk och inväntar, hur hemskt det än låter sin dödsdag, ska väl inte behöva oroa sig för sitt uppehälle..!!??

Och då kan vi ju ändå komma in på den ekonomiska biten i hela denna röran.. Och det är väl ändå våra skattepengar vi alla förhoppningsvis betalar, som ska ombesörja att man måste få ersättning när man är sjuk.. Jag betalar skatt för att bla sjuka ska kunna vara sjuka, för att vi ska ha ett fullt fungerande samhälle etc,etc. MEN ska det fortsätta på detta viset att pengarna inte används på rätt sätt är det dags att se över om det är rätt personer som sitter på rätt plats.. För mina skattepengar ska INTE gå till fuskare och dyl, de ska användas där de behövs...

Och hur är det ställt egentligen med våra skattepengar..?? Drar vi alla vårat strå till stacken...?? Hur många miljoner försvinner egentligen genom fusk?? Hur många i vårat samhälle skattefifflar och undanhåller pengar som ska gå till allas våran välfärd..??

Eller är det så att vi vanliga medborgare som jobbar och gör rätt för oss, ska få betala för att andra inte drar sitt strå till stacken..??

En sak är säker och det är att vi Svenskar är alldeles för fega och rättar oss alltid in i leden hur fel saker och ting än är.. Kolla i andra länder, där går folk ur huse för att demonstrera och protestera mot allt och inget för att visa sitt missnöje.. Och var gör vi Svenskar..??

Jag hoppas verkligen att både jag och alla mina nära och kära att vi får hålla oss friska och krya så länge allt detta får pågå.. För jag önskar verkligen inte att någon ska få uppleva allt detta tokiga som får fortgå...

Och jag vill ännu en gång betona att detta är mina egna tankar och funderingar.

Jag skriver från hjärtat och jag "kastar" inte sten i glashus... Den som tror detta läser inte mina inlägg ordentligt..

Det är lite spännande hur vi människor fungerar, man kan tycka om saker man läser och har åsikter om dittan och dattan... MEN törs man fråga skribenterna om hur hon / han menar med det de skriver.. Icke sa Nicke, utan då är det bättre att prata runt och få till saker som inte finns...

Så har ni några åsikter eller funderingar om mina inlägg, fråga gärna innan ni drar förhastade slutsatser..

Ha det nu så bra alla mina läsare, va rädda om er själva och varandra ♥♥♥

Kram

MiaFia

Hur ska man vara för att "passa" in..!!!??

En liten konstig fråga, men ändå inte anser jag iallafall...

För hur man än beter sig eller vad man än gör så finns det alltid människor runt omkring som tycker att man gör helt fel....

Som ställer frågorna: Hur kan hon säga så, eller hur kan hon skriva så...

Och för mig är ekvationen väldigt enkel... Tycker jag något så tycker jag så, det spelar ingen roll om Kleti eller Pleti INTE tycker som mig....Jag kan inte ändra mitt tankesätt eller mina egna värderingar för att andra inte tycker som mig eller om andra inte anser att mitt beteende är acceptabelt... Så länge jag inte gör illa någon annan, eller skadar någon på något sätt så är det väl inga problem..??

Och i grund och botten, om vi ska tänka rationellt så är det väl ofta en själv man i så fall sviker genom att blotta sin själ i ord och skrift, men det bjuder jag så gärna på....

Ibland funderar jag på, att man föds och man växer upp och man får lära sig många saker på ens resa i den stora vida världen, både genom sin uppfostran av sina föräldrar eller andra vuxna förebilder man har, men den största läromästaren är ju livet självt.....

Och vissa blir prövade mer än andra, och en del åker på ett banan skal genom livet utan att behöva ta några fighter alls.....

Och jag kan då erkänna att jag tillhör INTE kategorin som åkt med på ett bananskal... Och om det är något jag lärt mig så hjälper det inte att sätta sig i ett hörn och vänta på att stormen har lagt sig... Nej, utan för mig är attack bästa försvar... Med detta vill jag säga att jag accepterar inga dumheter av något slag, varken av ung eller gammal... Utan man ska uppföra sig, och gör man inte detta så får man stå sitt kast...

Och det är där mitt dilemma kommer in i bilden...

Man blir formad efter hur man växt upp mer eller mindre, och jag har fått mycket "skinn" på nästan, dvs jag står upp för mina åsikter, ibland kanske lite för mycket... 

Men man får  inte lov att glömma att, jag är inte uppvuxen i en lite småstad, jag är uppväxt i en Större stad där man måste ha varit vaksam, där man måste ha visat framfötter, där man sett alla faror, och även upplevt dem i unga år... Där man fick lära sig vilka områden man skulle "hålla" sig ifrån, vilka människor man INTE skulle se i ögonen, vilka platser man INTE skulle gå på när mörkret lagt sig.... Detta kanske låter konstigt men så har det varit och så är det fortfarande i större städer... Och allt detta har format mig till att bli den jag är idag..

Och vem vet, det kanske är för mycket när man bor på ett litet ställe, där man hellre "blundar" än vågar erkänna, att nu har det hänt saker som inte är bra, eller så här tycker jag...

Men mina erfarenheter har även lärt mig att vara rak, vara ödmjuk, visa alla människor respekt, vilket skick de än är i eller var de än kommer ifrån... Behandla andra som du vill bli behandlad själv....

Jag skulle aldrig kunna gå med huvudet högt i tron att jag skulle vara förmer än någon annan, går jag med huvudet högt är det för att jag står upp för det jag tycker är rätt och det kan ingen annan ta ifrån mig.... Och det är väl så alla vill kunna leva och vara eller hur?? Att man ska få lov att vara sig själv utan att bli baktalad eller utstött... Man behöver inte älska alla, men man ska respektera alla....

Och något alla borde tänka på är, att även den starke har sina dagar då man bara vill gråta, då man bara vill skrika ut sin frustration, då man inte orkar ta mer av vad det än kan vara, då man inte orkar vara sitt vanliga glada jag...

För även solen går i moln ibland, och så måste det få lov att vara....

Va nu rädda om er själva och varandra, för ni är värdefulla precis som ni är. Våga vara den ni är, och Våga stå upp för det ni anser är rätt enligt era egna värderingar.

Kramkram

Miafia

Usch säger jag för Snusk Gubbar och Snusk Gummor..!!

Ja, det menar jag faktiskt... I min värld är ni så snuskiga...

I vårat sk världfärdsland ökar sexförsäljningen bland yngre personer bland både killar och tjejer, men mest killar just nu...

Och hur kan detta komma sig... Jo det beror på att både Män och Kvinnor ägnar sig åt att "köpa" sex och det är både äckligt och snuskigt...Sedan att dessa köpare inte verkar bry sig om att det är mindeåriga som säljer sina kroppar gör det ju inte direkt bättre heller... Men det som jag tycker är så hemskt, är att dessa ungdomar oftast gör detta pga att de mår dåligt... Men som tur är så har ju myndigheterna uppmärksammat detta nu och sitter och kollar för att "hitta" alla dessa yngre och det tycker jag är bra, för kan man hjälpa några så är man på god väg....

När jag började följa upp detta med den "yngre" generationen så "ramlade" jag in på en hel del sidor som hade allt att erbjuda plus lite till... Och satte kaffet i halsen med råge emellanåt...

Nog sjutton är det en handel där ute i cyber rymnden, herrejösses säger jag bara, man får inte vara pryd när man surfar runt för att se vad som pågår....

Var i hela friden har det gamla traditionella sättet tagit vägen..?? Att lever man ensam går man ut och skaffar sig "ett one night stand" eller köper sig en porrtidning eller hyr sig en film.. för att få sina behov tillfredsställda... Med andra ord "ta saken i egna händer" detta verkar tydligen vara väldigt ur tiden kan jag säga....

Men det som gjorde mig väldigt upprörd, var faktiskt alla dessa människor både Män och Kvinnor som är ute och söker sig en sexuell partner fast de lever i ett förhållande, sambo eller gift verkar inte spela någon roll, utan här annonserades det för fullt att de sökte nägon för "mysiga" träffar, men det krävdes fullständig diskretion pga att de redan lever i ett fast förhållande...

Men hörru ni, den tystnaden har ni redan förbrukat i mina ögon, när ni beter er på detta viset.. Och det värsta var ju att det var helt "vanliga" personer, precis som mig eller er, varken mer eller mindre och inte var de få heller, med tanke på att man kunde välja vilken kategori man ville lägga sin annons under...

Och detta är väl så äckligt i mitt tycke iallafall, att annonsera ut sig själv, för att sedan kanske få "napp" , för konkurrensen är ju hård. Och sedan träffas för att leva ut sina lustar som de tydligen inte kan få "hemma" hos sig själva av sin Fru eller Man och efter dessa möten bege sig hem igen och låtsas som om ingenting har hänt.... Och gud vet vad de kan dra med sig hem efter alla dessa möten. För inte är det en engångs företeelse om man väljer att annonsera ut sig själv på detta viset... Ungefär som en "köttmarknad".

Min syn på detta att "sälja" sig  fick ju sig ett rejält uppvaknande i och med detta... För innan jag "ramlade" in på alla dessa sidor så trodde jag i min lilla enfald att sådant här förekom mest bland personer som säljer sina kroppar för att finansiera tex ett missbruk av något slag.. Men Icke sa Nicke, detta var helt vanliga Svenssons som lade ut sig själva, både med bild och utan, mer anonymnt...

Men är man verkligen så "anonym" när det kommer till att de annonserar ut sig själva på internet..!!?? Det tror inte jag iallafall, rätt som det är så kan ju någon få syn på någon som kanske bor på samma ort... Okey då, om man är singel och lägger ut en annons, då har man ju ett eget val, MEN inte om man lever i ett förhållande....Hur känns det inte för den andra partnern om det skulle komma fram att deras Fru eller Man har lagt ut sig själv på nätet..

Lite spännande kan säkert en del tycka att det är, men herrejösses vilka tilltag... Om man nu inte kan få den spänningen hemma med personen man lever ihop med, kanske det är dags att man funderar på om man ska leva kvar i förhållandet...

Det är nog ingen direkt smart idé att "annonsera" ut sig själv, och inte tro att någon kanske får syn på annonsen...

Och som sagt så är det inte någon speciell kategori av människor som annonserade, inte vad jag såg iallafall, det var helt vanliga människor, som man kan stöta på ute i samhället, tex i affären, eller på vanliga allmäna platser....

Och tillägga som sig bör var ju inte detta några sidor som man sökte någon för ett längre förhållande, utan enbart för att utbyta sina lustar för stunden..Och alla tog inte betalt heller, utan det handlade helt enkelt om att träffas för mysiga stunder.. Usch säger jag bara...

Men glöm nu inte att: Smakar det så kostar det oftast i det långa loppet...

Och om ni nu funderar så är jag inte pryd för fem öre.. Men där går ta mig sjutton gränsen... Lev själv om ni inte klarar av få era behov tillfredställda hemma. Att göra så här mot den man lever tillsammans med, är inte ok.. Tänk om det skulle finnas barn med i bilden, och någon skulle få syn på annonsen som lades ut, och säger detta till barnet...

Men det kanske är jag som lever kvar i stenåldern, kanske detta är modernt.. Men då är jag hellre gammalmodig...

Ha det bara bäst

Kram

Miafia

En vecka full med "dramatik"...

Det är väl en väldigt bra beskrivning av veckan som har gått.

Med spänd förväntan bänkade väl de flesta Strömsundsbor sig framför tv:n då det första programmet av 112 - På Liv och Död sändes med inslag härifrån.

Och nog blev man förvånad både en och två gånger, kan då jag säga iallafall och faktiskt även lite besviken ...

Men det som förvånade mig mest var all denna "fylla" som har visats den första veckan.. Men vem vet, det kanske så det är här på helgerna. Jag är ju liksom inte ute längre på helgerna som man var förr i tiden, utan det händer mer sällan än ofta får jag erkänna.. Och det kanske är därför man reagerar som man gör...

Men en tanke som har slagit mig hela veckan under de pågående avsnitten så är det all denna respektlöshet som förekommer både bland unga och äldre under dessa avsnitt... Och med brist på respekt menar jag den mot Polisen... Herrejösses säger jag bara...

Och vad det kan bero på vet jag faktiskt inte, men att dessa poliser Björn,Jonny,Jimmy och Anna-Karin gör ett väldigt bra jobb, kan vi ju vara eniga om, något annat finns inte på min karta iallafall..

Om detta nu beror på att vi befinner oss på en liten ort eller om det är klimatet ute i samhället som har gjort detta har jag ingen susning om, MEN om jag ska gå tillbaka till den epok då jag växte upp så är det raka motsatsen till hur det var då. När jag var ute och partade så var man ju livrädd för polisen även om man inte hade någon anledning att vara det. man tittade bort man vågade inte ens möta deras blickar även om man var så oskyldig och inte hade något att dölja..

Att ställa sig och vråla "Du ska passa dig" eller andra otrevliga fraser fanns verkligen inte på kartan.. Att ge sig in i handgemäng med en polis stod inte heller högt i agendan..Det skulle vara intressant att få veta om detta var speciellt nu när de blev filmade eller är det så på helgerna här..!!??

En sak kan jag iallafall säga med fasta, och det är att, de har en väldigt hög tolerans tröskel Poliserna här på våran "lilla" stora Ort.. Hade många av dessa händelser hänt i en Stor stad hade nog tålamodet tagit slut mycket tidigare.. Där är klimatet mycket tuffare och det jag har sett och upplevt så ges det inte utrymme till att få stå och "käfta" och vara otrevlig hur länge som helst innan de talar om att nu är det nog...

Men en stor förändring har iallafall hänt sedan jag växte upp även om jag nu inte är sååå jättegammal *S* och jag tror inte att jag gillar den "nya" epoken om den nu har kommit för att stanna...

En sak kan vi iallafall vara överens om gammal som ung, att begår man något brottsligt vad det nu än kan vara, så får man faktiskt stå sitt kast... Det handlar enbart om att ta konsekvenserna av sitt handlande... Man kan inte skylla på att Poliserna är för "på", att de ska "tagga" ner, osv,osv..

Man har hört div dumma påståenden om att Poliserna får skylla sig själva att det är som det är, att de får ta konsekvenserna nu för att de varit för nitiska et,etc.. När man hör sådana bortförklaringar så vet man inte om man ska skratta eller gråta.. För vilket kvalificerat skitprat på ren Svenska..Och jag har valt att vara tyst när jag hör sådant, för är man benägen att uttala sig på ett sådant så är man inte mottaglig att höra vad någon annan har att säga heller... Men helst tyst är jag inte utan jag inflikar med någon liten men ack så giftig kommentar som personen / personerna får tolka som dom vill..

För när blev det Polisens fel att du eller du kör rattfull..!! Att du eller du gör ett inbrott... Att du eller du blir tagen för fylleri....Att du eller du blir tagen för vårdlöshet i trafik, listan kan göras hur lång som helst...Och jag hittar ingen acceptabel anledning till att en brottslighandling ska vara polisens fel... Så ni som resonerar så var vänliga och ta er en riktig funderare på vem det är som begår ett fel här....

Men det finns ju även många positiva aspekter till att vårat samhälle blir uppvisat i Tv:n, tänk va roligt för både släkt och vänner till bla mig som aldrig har varit här uppe, att få ta del av hur vårat samhälle ser ut, nu har det bara visats kvällstid men förhoppningsvis kommer det även att visas snuttar från våran fina natur vi har här.

Och dramatiskt blev det ju även när man kollade på Efterlyst denna vecka som gick... Vad är det för dårar som går lösa i vårat samhälle... Vad är det för en person som kan bara se på när en annan människa faller ner på ett tågspår och blir liggande medvetslös och därefter hoppa efter och råna personen och sedan låta personen ligga kvar utan att påkalla hjälp.. Man blir faktiskt mörkrädd när man ser sådant... Det måste vara en väldigt sjuk människa som gör en sådan sak.. Och i detta fall hoppas jag inte det mjäkas och daltas med straffet.. Visst personen är inte frisk och behöver med stor sannolikhet vård, och det är som sig bör. MEN efter vårdtiden ska personen få avtjäna sitt straff inlåst, inte få en chans att komma ut innan tiden har avverkats. Det är min personliga åsikt..

Och jag måste få dela med mig av ett inlägg som jag läste på en sida på "fejjan" som jag följer och har vi tur så kommer även vi i Strömsund få en likadan. Så här lyder detta inlägg :

Polisen i Växjö/Alvesta den 9 september

.På förekommen anledning skriver jag följande som är riktat till föräldrar med barn i tonåren.

Trots att dina barn inte är vårt ansvar är vi som polis beredda, att om...

det behövs, göra följande;
1. Leta upp och ha koll på vad de gör på stan mitt i natten
2. Hälla ut alkohol som vi hittar hos dem
3. Gå emellan dem om dem börja bråka.
4. Se till att de inte kvävs om de ligger medvetslösa och börjar ...kräkas
5. Se till att de får rätt vård om de blir skadade
6. Städa ut baksätet på polisbilen när de kräkts.
7. Söka efter och gripa personer som har rånat eller misshandlat dem när de är berusade
8. Informera dig om dem hänger med kända knarkare
9. Krama om dem om de är rädda
10. Se till att de får skydd tills en ansvarig vuxen kan komma och hämta dem.
11. Utreda och lagföra personer som har försörjt dem med alkohol.
12. Ta emot utskällningar från dem när de förstår att vi kommer att avslöja att de har ljugit för dig.

Det enda vi kräver från dig är att ni gör er tillgängliga under kvällen och inte fråga, ”men, hur full är hon då?” innan du bestämmer dig om det är värt att köra hela vägen in till stan för att hämta henne.

Du som är ansvarig för ditt eget barn är självklart välkommen att hjälpa polisen med ovannämnda uppgifter också. Om du hjälper oss med punkt 1 kanske vi kan slippa punkt 2 – 12. Ett STORT tack till er som kommer på en gång när vi ringer.

Om ni tycker att jag överdriver med min beskrivning är ni välkomna att nattvandra i stan mellan klockan 2400 och 0400 på fredag- och lördagskvällar. Om du tycker att polisen inte gör tillräckligt för att skydda era barn trots att ansvaret ligger hos dig är du välkommen att kontakta mig med dina synpunkter!!//Scott

Så sant som det är skrivet.. Detta var så klockrent som det kan bli...

För övrigt så verkar mycket som har med mitt liv att göra nu också bestå av att man måste tiga.. Undra hur länge det går innan den bomben briserar... 

Förutom detta så rullar väl livet på här som det brukar, inget nytt har hänt på någon front och vissa bitar har jag gett upp hoppet om totalt, och jag hoppas det löser sig som jag vill inom snart framtid annars får jag ta till plan B så enkelt är det.

Allt ordnar sig säkert får jag hoppas.

Jag avslutar med denna underbara låt som berör mig väldigt djupt♥ 

Ha det nu så bra alla mina fina vänner och läsare ♥

Lite smått och stort och en himla blandad kompott...!!

Detta kommer bli ett blogginlägg hoppandes från det ena till det andra, men det går säkert bra det ocskå...

Vardagen har börjat göra sig gällande igen, och nu i veckan som var började ju äntligen Dallas igen och det var så roligt. Tänk att få uppleva alla dessa personligheter igen efter alla dessa år, och efter en marathon början så riktigt längtar man till att få se fortsättningen....

Och det som är så fascinerande är ju denna så omtalade karaktär J.R Ewing med sitt makt tokiga begär, som är beredd att gå hur långt som helst för att få rikedomar och makt i överflöd... Och ska vi dra det ett strå längre så finns det även en del personer i dagens samhälle som har väldigt mycket av dessa drag i sig.. Det är bara att öppna sina sinnen och ögon så hittar ni dem lite här och där, skillnaden är bara att vi inte har några Rancher där det kan borras någon olja ur, men personerna finns fast i en annan tappning....

Sedan bara måste jag få dela med mig av en sida som ligger på facebook, som jag ramlade in på bara så där, men inte mindre viktig för det, för det visade sig att detta även varit uppe på radion denna veckan också och det är Polisen i Växsjö  / Alvestas sida de har lagt upp där. En väldigt bra och nyttig sida som jag anser att alla polis stationer skulle skaffa sig för att nå ut i samhället. har ni inte hittat den kan ni hitta den här: http://www.facebook.com/#!/polisenivaxjo.alvesta 

En väldigt bra och nyttig sida och de har verkligen hittat ett språk som når ut till allmänheten där de uppdaterar vad som händer och de använder även sidan till att få hjälp av allmänheten i många avseenden utan att hänga ut någon, något för Strömsund Polisen att ta efter kanske, då de många gånger söker vittnen och hjälp av allmänheten....

Och när vi ändå är inne på detta spår så måste jag bara få återkomma till detta som hände här i veckan, då poliserna kommer till stationen och varenda lås är igen klistrade....

Vad är det för j..ra tilltag..!!??

Tyvärr så tror jag inte att detta är gjort av några småungar, utan jag tror att detta idioti är gjort av någon / några som har myndighets ålder i kroppen och som borde veta mycket bättre, man blir ju mörkrädd...

Tänk om dessa poliser hade behövt rycka ut på något allvarligt mitt i natten och inte kunde ta sig in på stationen.. Vilka följder hade inte detta tilltag kunnat få....

Med tanke på allt som händer rumtomkring polisstationen så känns inte detta som några bus streck utan detta är riktat personligen mot poliserna som en j..la katt och råtta lek som kommer att eskalera om det inte kommer till någon brytning av något slag... Eller ännu värre att någon som inte är inblandad kommer att råka illa ut av alla dessa tilltag...

Och om det inte vore nog med detta, så har det även kommit fram att det varit skadegörelse nere vid Hembygdsgården, på barnens lekplats som kunde ha slutat hur olyckligt som helst med svåra skador och även med dödlig utgång... Om detta kan ni läsa här: http://ltz.se/nyheter/stromsund/1.5028775-hembygdsgarden-utsatt-for-sabotage-riktat-mot-sma-barn

Man börjar ju fundera på vad det är för dårar som befinner sig ute i vårat samhälle... Vad ska de ägna sig åt nästa gång?? Denna / Dessa personer verkar lida av mycket fel i hjärnkontoret.. Ursäkta mig, men vad tänker de med... Hur kommer man fram till att göra något sådant här?? Så ni som ägnar er åt alla dessa idiotiska händelser sök hjälp innan allt går överstyr....

Denna händelse gjorde mig väldigt upprörd, MEN jag reagerar även väldigt starkt på VARFÖR de ansvariga på Hembygdsgården INTE har polisanmält dessa incidenter... Man kan inte "gömma" sig bakom "att det inte händer något med anmälan iallafall", för hur kan poliserna få någon chans att sätta dit dessa förövare om det inte finns en anmäla på ett brott..!!??

Samtidigt måste jag få ge en känga till dessa "höga" tjänstemän inne i Östersund som bara ser till sitt egna distrikt, dags att börja inse att poliserna behövs här i Strömsund, årstiderna spelar ingen roll utan här måste få vara bemannat dygnet runt snart tydligen... Ska vi ha ett tryggt samhälle så se till att våra skattepengar hamnar där de ska vara....

Och nog tror jag att det är en hel del som vet något om detta med låsen och även alla svartstreck som är utanför på vägarna och sabotagen på Lekplatsen.... Och saken är ju faktiskt så här: Att vet man om något och väljer att tiga så är man delaktig... Väl värt att tänka på innan något väldigt allvarligt händer som inte kan ställas tillrätta igen.....

Och sedan måste jag få dela med mig av en så trevlig och smaskig händelse som jag fick uppleva häromdagen. jag blev medbjuden på en fika av en av mina fina vänner som heter Maud vi tog och gick till det ny öppnade café Grand för att ta en fika. Och döm om min förvåning när min Räksmörgås kom levererandes alldeles nygjord till bordet. Vilken smörgås, man kunde tro att man befann sig på ett fik på Västkusten. Räkorna höll exakt samma standard på denna eminenta smörgås, riktigt handskalade räkor med ett ordentligt tuggmotstånd, inga burkräkor där inte... Och ihop med allt annat gott som var på så blir detta den godaste räkmacka jag har ätit utanför Göteborgs gränser. Och inte nog med detta så hade de väldigt goda hemma gjorda bakverk så det bara vattnades i munnen, och pricken över i:et var ju då servicen, vänligt, trevligt och väldigt serviceminded, så med detta vill jag säga: har ni inte tagit er dit ännu för en fika så gör det, det är värt varenda penning det kan jag lova i mitt tycke iallafall..

Så här såg mästerverket ut:

Och som avslutning måste jag få dela med mig av några underbara semesterbilder som jag tog när vi  var iväg på en semestertur på västkusten, närmare bestämt vid Hälleviksstrand på Orust, detta kan man leva på hela den kalla vintern en underbar utsikt och krabbrace.

Ha det nu så bra och va rädda om er själva och varandra ♥♥♥

Kramkram

Miafia

Jag trodde inte att det kunde vara så här.....

Men hej hopp vad jag bedrog mig...

Nu kommer jag till ett ämne man kan gilla eller ogilla, det är upp till var och en...

Men idag råkade jag ut för något som jag aldrig upplevt förut, varken i arbetet eller privat..

In kommer ett par Män på min arbetsplats och vill köpa en vara... Frågan de ställer gör de väldigt snabbt och den som talar tittar inte ens på mig... Först reagerar jag inte eftersom jag tror herrarna för en egen disskution, men under dessa få minuter jag betjänar denna man så ägnar han inte mig en blick alls, han tittar inte och han ställer sig så långt ifrån det bara gå för att som jag tolkar detta vara så långt det bara går ifrån mig..!! Ja just det, mig som denna man aldrig har träffat förut....

Och hur jag än vrider och vänder på detta så finns det ingen annan förklaring till detta utan allt handlade om att jag råkar vara en kvinna... Och detta gjorde faktiskt mig upprörd, för detta var min arbetsplats, mitt ställe där jag jobbar och gör rätt för mig....

Och hur saker och ting än är, så är detta en sak jag enbart har läst och hört talas om.. jag har aldrig råkat ut för detta personligen eller sett någon annan råka ut för det heller, men i mitt egna tycke och tänke är inte något sådant här beteende acceptabelt, inte på en fläck på våran världskarta... Alla människor har lika värde, män, kvinnor, färg eller nationalitet.... Varför skulle jag ha ett mindre värde för att jag är kvinna???

Efter denna händelse har jag full förståelse för att det blir konflikter i vårat land... Nu är jag ju inte så insatt i alla dessa religoner som finns, men jag kan förstå kvinnorna som lever så här och som inte vet om något annat att de reagerar när de kommer ut och vistas i vårat samhälle, på arbetsplatser, skolor etc,etc.. De måste ju tro att vi är tokiga, som talar med männen, att vi kan jobba tillsammans osv,osv, det måste ju bli en väldigt omställning för dessa, som en frihet kanske vad vet jag... Men jag har även full förståelse för om de vill slå sig fria från sitt leverne, och det är väl först då det märks hur olika vi alla lever beroende på tro osv...

Men för mig som kvinna och efter mina egna värderingar är det inte ok att bli nonchalerad, pga att jag är kvinna ..!! Vad är det för dumheter?? Det ska väl ändå inte få lov att förekomma i vårat sk jämställdhets samhälle, eller??

Jag vet inte hur det är för er andra, men jag är stolt att vara kvinna, och hade jag inte varit det, då hade jag väl fått byta kön då, konstigare är det inte...

Och är det någon som vet varför jag som kvinna inte har samma värde..?? Eller om ni vet vad allt detta handlar om så dela gärna med er.. För jag dömer inte, utan jag vill verkligen få veta varför jag som kvinna har ett så lägre rang än männen, att de kan nonchalera mig totalt, som att jag inte finns, att jag inte har något värde även fast jag är uppvuxen och boende i detta land och inte tillhör någon av dessa kulturerna...

Först då kanske jag kan få lite förståelse i allt detta, om nu någon vet eller det kanske är för känsligt..?? Vad vet jag..

Men om vi nu vänder på det, för även dessa kvinnor som är vana att underkasta sig mannen, för det är det jag kallar detta beteende iallafall, de måste ju också ha det besvärligt när de möter "våra" svenska män som kanske vill ha kontakt, det är nog inte bara konflikter från vårat håll...

Men hur tänker då vårat samhälle?? Hur ska vi lyckas kunna leva i symbios ute i samhället??

Vad finns det för arbetsplatser som ska kunna fungera efter allas tycke och tänke??

Var finns dessa arbetsplatser där det enbart finns kvinnor eller män??

I vårat arbetsklimat arbetas det för att det ska vara så jämnt fördelat mellan män och kvinnor även på chefsposterna, men hur ska det kunna fungera i praktiken...?? Om inte männen kan se kvinnorna som jämnlika och kunna ta en arbetsorder från en kvinna, och om inte kvinnan kan titta sin chef i ögonen och tilltala honom....

Låter lite långsökt kanske, men det tror jag faktiskt inte, om vi nu  ska vara riktigt ärliga, så är det ett stort problem så länge "alla" ska hålla på sitt och inte kan samsas och vika en tum...

Jag har då ingen susning har Du / Ni..??

Ha det bara bäst :-)

Kramkram

Hur kan det ha fått gå så fel...!!

Nu har denna madame avverkat en semestertripp till våran kära huvudstad Stockholm.

Genom att spatsera omkring överallt på gator och torg, åkandes i tunnelbanan både på dag o kvällstid så har jag fått en väldigt klar uppfattning om hur det ligger till i vårat kära välfärdsland. Och tyvärr så tror jag inte Stockholm är en ensam stad om att ha det så här...

Och visst verkar folket ha det bra, det handlas och förnöjas lite här och där...

Men lägger folket märke till alla människor som sover ute på gator och torg?? Lägger folket märke till alla som går omkring och tigger pengar till en smörgås och kopp kaffe som inte har någon bostad?? Till människorna som går omkring barfota??

Nej, tyvärr tror jag folket väljer att titta bort för ser jag inte, så finns dom inte.. Men jag såg och kan inte i min vilda fantasi förstå hur det kan få gå till så här.... Vi som bor i en glesbygd och som kanske aldrig tar oss eller kan ta oss till dessa städer, tror säkert att allt som våra politiker säger är sant, att vi har ett rikt land att folket lever och mår gott, men så är det INTE..!!

Och hur kan det ha fått gå så här fel..??

Jo till att börja med har jag "forskat" runt lite och mycket beror på våra sk öppna gränser inom Eu. Alla som har papper i ett Eu land får vistas och jobba i ett av länderna i upp till tre månader utan att registrera sig.

I Stockholm består den snabbast växande gruppen hemlösa av EU-medborgare eller personer med uppehållstillstånd i ett annat EU-land. Deras utsatthet uppmärksammades i vintras när kyrkornas soppköer växte dramatiskt. 

Och nu har en organisation tillsatts för att hjälpa alla dessa männisokor som heter: Crossroads, bestående av sex myndigheter, bland andra polisen, socialtjänsten och arbetsförmedlingen, som på vardagar ser till att de får mat, dusch, rena kläder och vederhäftig information.  

Men även många av våra egna hemlösa och fattiga är kontentan av regeringens nya utfasningsregler. Och här är vi mer humana i glesbygden mot människor som hamnar i detta avskyvärda, men i storstäderna verkar inte så vara fallet... Utan där står du på bar backe.... Och vad görs för dessa människor?? Människor som är våra "egna" som är födda och uppväxta här, som har jobbat och betalat skatt..?? Har det startats någon organisation för dem?? Inte vad jag har kunnat hitta iallafall..!!

Och varför reagerar jag?? En trebarns mamma boende i en glesbygd, med tak över huvudet, fast jobb, mat på bordet varje dag, rena kläder etc,etc....

Jo, för att jag är mänsklig och realist..!!

Ska vi hjälpa människor till ett bättre och tryggare leverne så måste man börja i rätt ände...

Det ska finnas "rätt" personer på "rätt" plats, dvs det ska finnas kvalificerade personer som ser till att pengarna hamnar där de behövs, har vi råd att hjälpa människor så se till att de görs på rätt sätt... Här ska inte göras någon folk skillnad på folk och folk... Här ska inte göras någon skillnad på vilken nationalitet man tillhör, vilket land man kommer ifrån etc,etc....

Ska vi ha ett intrigrerat samhälle så ska det även gälla svenskar, vårat egna folk...

Ska vi i detta land ta hit och hjälpa människor i nöd så ska de få "rätt" hjälp, få ett mänskligt leverne. Dvs Tak över huvudet, Fasta inkomster, Mat på bordet etc,etc...

Och det viktigaste av allt: När man kommer hit och ska söka uppehållstillstånd så ska inte dessa människor behöva vänta flera år på ett beslut, hur fel är inte det..?? Det ska vara snabba handläggningstider... I många fall har alla dessa människor hunnit rota sig både vuxna och barn, hunnit få nya vänner, hunnit känna sig trygga och må någorlunda bra... Och så dimper besluten ner att ni är inte välkomna här utan måste förpassa ut ur detta land tillbaka till ovissheten och misären och våldsamheterna.. Är detta mänskligt??? Inte i mina värderingar iallafall...

Och sist men definitivt inte minst, vilken skillnad det är i de större städerna.. Visst det visste jag ju redan eftersom jag är uppväxt i en, Men ändå.. Se i storstäderna där umgås både stora och den yngre generationen med varandra. Där finns många nationaliteter blandade i umgängeskretsarna speciellt bland den yngre generationen som man ser ute på gator och torg..

Och det är så det ska vara. Ska vi leva i ett samhälle med varandra, alla möjliga olika nationaliteter då måste alla få chansen att lära känna varandra.. Det ska inte vara dem och vi.. Det bådar aldrig gott i längden...

Är det så i ett samhälle, så har det misslyckats någonstans efter vägen, det är min synpunkt iallafall vad tycker ni??

Jag vill lära mig om andras upplevelser och kulturer, jag ser inte ner på någon annans hår eller hudfärg....

Det jag ser ner på: Är när det inte sköts på rätt sätt, när man inte ger människor en ärlig chans att få komma in i samhället, när det sitter människor och tjänar stora pengar på alla dessa människor, utan att göra sitt jobb på rätt sätt...Och reagera har man all rätt att göra... 

Alla ska vi leva under samma himmel på lika vilkor, ha samma förutsättningar Svensk eller inte spelar ingen roll..!!

Va rädda om er!

Kramkram

Miafia

Jag är en Mamma som bryr mig....

Jag är Mamma till en av killarna som var med om bilolyckan som voltade i Söndags.

När man har börjat få distans till allt som hänt och går in och läser alla kommentarer så blir jag faktiskt mörkrädd... För mig kvittar det vem som körde eller om det var en Ford osv,osv

Det dessa killar gjorde är inte acceptabelt på något plan och det har min son fått höra och kommer få höra en lång tid framöver. De hade änglavakt denna gången både för sina egna liv och andras...

Och tyvärr så måste man göra misstag innan man lär sig eller förstår vad man bör göra eller inte. Även jag har gjort misstag under min uppväxt, MEN har även fått ta konsekvenserna av mitt handlande och det kommer dessa killar också få göra....

Och de förstår nog mycket väl hur fel de har gjort. De har erkänt vad de gjort och de står för att de har betett sig fruktansvärt dumt och farligt för sig själva och andra. Och som tur är så blev det mesta materiella skador även om killarna har skadat sig i olyckan, MEN ingen av dem eller någon annan fick sätta livet till.... Och det är det viktigaste för mig som Mamma.

Och visst känns det förjävligt det som har hänt, men man kan inte dra tillbaka klockan utan det viktigaste är att killarna lever och tyvärr så var ju detta inte den första och sista vansinnes körningen här i Strömsund... Men jag hoppas att många tänker till en extra gång...

Och en sak kan jag säga rakt ut och det är att detta hade troligen inte hänt om vi hade haft bemannade poliser här på byn, för så tuffa är inte dessa killar eller alla andra bilburna ungdomar här på byn att de törs ut och köra när poliserna är i tjänst och synliga på byn...

Och detta gäller inte bara denna körningen utan det gäller all vansinneskörning och även rattfylle körningar som förekommer här....

Det är lika allvarligt och vansinnigt att sätta sig full bakom ratten som även det hände i helgen, men där törs ingen vittna om vem det var som körde... Det osar rädsla och omoraliskt eftersom någon/några hjälpte denna person från platsen. Ställer man inte upp och vittnar så är man delaktig... Jag är inte arg på människor som ser saker som är fel och vittnar om att detta har hänt det har / hade jag själv gjort även om det var någon av mina egna....

Sedan undrar jag vad det är för personer som tar sig ut till olycksplatsen och klättrar in i denna bil och stjäl saker som finns i bilen..!!?? Ni borde skämmas.. Hade ni gjort samma sak om personer förolyckats i olyckan?? Vad är ni för personer..!!??

Sedan hoppas jag verkligen att ni alla människor som har åsikter om detta INTE låter dessa killar få stå till svars för all tokkörning som är och varit här på byn...

Dessa killar har och kommer få stå till svars för deras handlingar och en del av dem har gjort det frivilligt redan och det tycker jag är strongt gjort, det visar att man är vuxen att våga stå upp för sina misstag och ta konsekvenserna av sitt handlande. Även om inte handlingssättet var ok..

Men hur saker än är och kommer att bli så är det mitt barn som jag älskar och jag kommer finnas där och lägga mig i hur han sköter sig och vad han gör, även om han är över 20 år, för det är en förälders roll här i livet... Och det gäller alla mina barn, bara för att de blir myndiga så slutar inte ens föräldraroll utan den finns kvar så länge jag finns här och kan lägga mig i, så är det och kommer att förbli..

Va rädda om er och tänk till både en och två ggr INNAN ni tänker göra något dumt..

Va rädda om er

Kramkram

Drömmar, Drömmar,Drömmar....

Om det är något vi alla har gemensamt så är det nog drömmar...

Men alla våra drömmar kan nog varieras i olika former. En del drömmer om rikedom, en del om att få bli friska, etc,etc..


Och det finaste med drömmar är att man får lov att drömma sig bort och önska precis vad som helst, det är enbart ens egna fantasi och öppenhet som sätter hinder på vägen...


Jag har mina egna drömmar djupt bevarade inne i min egna lilla cocoon, där ingen annan än jag själv har tillträde till och så ska det förbli.


Men mina egna drömmar är inte oöverkomliga det gäller bara att hitta den rätta puffen, för viljan finns, men det är andra saker som styr att det är svårt att genomföra dem för tillfället, men skam den som ger sig, för drömmar ska man aldrig nonchalera, det kan ju vara så att du har en osynlig vän runt omkring dig som puffar dig åt rätt håll, som får dig att tänka och drömma dig bort till något som försöker leda dig in på en annan stig än den du vandrar på just nu... Och det är inget man ska förkasta, utan man ska lyssna på sin inre röst eller sin magkänsla för det är den som hjälper dig att ta dig till dina drömmars mål...


För vad vore livet om man inte har några visioner eller drömmar..??


Det vore hur trist och tråkigt som helst, och ibland måste man gå ner i skoskaften rejält för att inse att nu är det dags för en förändring... Och förändringar är aldrig fel så länge man får vara med på traven lite...

Om jag nu ska "släppa" på mina egna regler när det gäller mitt egna liv så har jag länge gått och funderat på vissa saker som satt sina spår i både tycke och tänk, och nu har jag kommit dit då mina drömmar kommit upp till ytan och gör sig påminda varje dag, det går inte en dag utan att kroppen säger ifrån, så något måste hända dvs Madame måste fatta ett beslut: Ska mina drömmar leda mig rätt eller ska slentrianen få fortsätta ha sitt grepp..!!??

That´s the question..

Men först ska jag semestra med min fina familj och ge mig ut på många roliga äventyr och det gillar jag skarpt. Att bara få ta dagarna som de kommer, att enbart ägna mig åt saker som är roliga, alla tråkiga saker åker in i garderoben där de få vistas så länge det bara går, och sedan får jag se om de kommer fram något mer...

Ha det nu så bra och lev ut era egna drömmar, för en dag kan det vara för sent och då sitter ni där och ser tillbaka och ställer er frågan: Varför gjorde jag det inte..!!??

Kramkram

När ska man få säga vad man tycker utan att få en stämpel på sig..!!!??

Är ingen negativ person, har inga rasistiska åsikter, vet inte ens var hon står politiskt längre, men definitivt INTE på sd:s sida, det är helt uteslutet....Men däremot är jag realistisk ända ut i fingerspetsarna, för det är så jag är uppfostrad. Hade jag kunnat hjälpa alla människor i världen hade jag gjort det med en gång, hade jag haft ett slott hade jag tagit emot alla människor som behövde detta.. Och mina åsikter bygger på att jag tagit reda på ren och skär fakta.. Barn fattigdomen ökar i vårat land, barn blir uttnyttjade sexuellt, kvinnor och män blir misshandlade i sina relationer, många barn får aldrig ett nytt klädesplagg, får aldrig lämna sina asfaltsgårdar under sommaren, många har inte ens tak överhuvudet, många personer har knappt mat på bordet från dag till dag.. Detta är ingen lögn utan ren fakta... Ska vi hjälpa alla så ska alla i vårat land hjälpas. Jag kan inte göra någon skillnad tyvärr... Det finns många som läser mina inlägg här på bloggen och har sina synpunkter även på mina facebook inlägg och till er säger jag bara varsegod, för jag törs iallafall säga rakt ut vad jag tycker och jag står för detta, jag sitter inte hemma gömd bakom mina väggar och pratar över matbordet och barnens huvud.. Jag säger inget som kan få dem till att tycka illa om några människor,, utan de får lära sig hemifrån att ALLA människor har samma rättigheter i vårat samhälle, spelar ingen roll vad de har för hudfärg, språk, nationallitet, det ska uppföra sig när de bemöter folk... Jag är ingen person som fjäskar o kryper för andra människor, jag behöver inte ha ett sk fint ansikte utåt även om baksidan är nog så svart. Med andra ord daltar jag inte heller. Utan våga vara den ni är, våga stå för det ni tycker och gör det ni anser vara rätt från era egna värderingar, och va stolt över den ni är eller kommer ifrån... det kommer ni långt på eller så sover ni allafall gott om nätterna... Och om ni inte gillar detta inlägg så är det faktiskt upp till er själva, då får ni väl plocka bort mig från era vänlistor... Men jag är trött på att man inte får tycka och tänka som man vill i olika sakfrågor.

Hur och varför samhället har blivit så här vet jag inte, men jag gillar det inte. För att växa som människa måste man få lov att vara sig själv på lika vilkor... Att ge sig på andra människor för deras egna åsikter är så fel och vinner ingen respekt hos mig iallafall, för likaväl är deras åsikter lika mycket värda som den som misstycker...

Men tyvärr så är det väl så vårat samhälle ser ut så länge som människor känner sig orättvist behandlade av samhällets alla nycker...

Och för mig är saken klar, jag tänker fortsätta stå för mina egna tankar och åsikter, vad folk ute i samhället än tycker, gilla det eller inte, det är frivilligt...

Fortsättning följer i detta ämne....

 Va rädda om er ♥♥♥

En Dundrande Semester början...

Nu har semestern tagit sin början och som sig brukar så börjar semestern med Dundermarknaden och det gillas skarpt.

Och kan man börja semestern på något annat bättre sett än att få uppleva fest och mingel med bra uppträdanden och mycket trevligt folk.

Jag började "dundra" själv redan på Torsdagen då jag i egenskap av hockeymorsa gjorde ett pass i kassan och det var hur kul som helst. Det passade mig son handen i handsken att sitta där alla dessa timmar som vi tillbringade där jag och en annan mamma. För om det är något jag gillar så är det ju den sociala biten med att få skoja och prata med folk och det fick vi verkligen göra. Det kommer mycket roliga kommentarer och skämt från folk som har fått lite innanför västen.

Det enda som var lite synd var att vädergudarna bestämde sig för att fullkomligt öppna sina portar på Lördagen, men vad gör väl lite regn, det kan väl inte få förstöra utan det är bara att sätta på sig kläder som känns praktiska och ge järnet.

Och ska jag vara lite nitisk som jag brukar kunna vara så är det faktiskt enbart mot detta Tivoli som har varit på denna marknad i ett x antal år, för ärlig ska man vara för annars kan man inte få till någon förändring. Detta tivoli tog 280 kr för tio åk, så långt kan man ju tycka att det inte är så farligt dyrt MEN vad fanns det för utbud?? För oss som har lite äldre barn så fanns det enbart två karuseller som de kunde åka, för inte vill de åka några små barnkaruseller som knappt går framåt.... Och med tanke på att för ca samma summa kan du åka till andra ställen och köpa åkband och få åka en hel dag, och hur saker än är så får folk prioetera när pengar inte finns för allt, tyvärr.... Nej där behövs det nog sättas sig ner och spåna på något bättre alternativ om det ska bringa lite mer glädje för alla besökare.. Kan de inte bistå med något bättre dessa dagar så får man leta upp något annat tivoli som ger mer för pengarna för det är inte billigt och lite bättre valuta för pengarna borde man kunna få...

Sedan är det väldigt synd att inte marknaden kan få sig en skjuts framåt, för utbudet är lite dåligt om man nu inte är väldigt sugen på Thai mat, Viasat och Net1 som bredde ut sig på de flesta platserna. Många platser var tomma... Kan det ha med att göra att "ryktet" går bland marknadsknallar att det säljs för dåligt i Strömsund så de väljer andra marknadsplatser?? Detta har jag personligen hört av en knalle jag känner personligen och det är synd, för att växa behövs även denna plats få sig en skjuts framåt...

Det kanske behövs en egen kommitté som tar hand om Tivoli och Marknadsbitarna som haltat efter lite få in lite nytt färskt kött o nya ideér.. Vad vet jag, ett förslag bara...

För själva fest arragemanget är helt superbt, där har det verkligen lagts ner mycket jobb för att få till ett makalöst utbud, och även detta år har ni lyckats superdupert, vilket drag det har varit och vilken flashback man fick av att höra E-type och Di Leva...Och hårdrocksbandet som var på Torsdagen var ju inte riktigt i min smak även om jag är en gillare av hårdrock, men ni vet det är ju av den där gamla goa rocken som var när jag växte upp, Typ, Kiss, Rainbow, Nazareth etc,etc.. Så fortsätt så till nästa säsong ska bli väldigt spännande att se vad ni hittar på till nästa sommar.

Detta var lite av mina egna tankar o funderingar efter helgens upplevelser.

Imorgon Måndag behöver jag inte ställa någon klocka, utan här sover vi tills ögonen slås upp av sig själv och nu ska jag bara njuta av semestern och hämta krafter och må bara gott. Vi får se vad semestern bjuder på för olika aktiviteter, lite har vi allt planerat, men en del av semestern tar vi som den kommer precis som det ska vara.

Så om det blir lite hipp som happ med bloggandet så vet ni att jag njuter o mår gott av ledigheten och uppdatering kommer tillbaka när tillfälle ges.

Ha det nu så bra och va rädda om er alla

Kramkram

Miafia