En Mamma´s kamp..!!

När man hamnar i en situation som är så långt ifrån den värld man är van vid, när det händer saker som man hoppades aldrig skulle hända, men händer ändå, då allt ställs på sin spets...

Vad ska man göra då??

Ska man sticka huvudet i sanden och låtsas att inget hänt eller händer..?? Eller ska man ta tjuren vid hornen och sätta ner foten med buller och bång...

Detta är några av alla tankar som florerar i mitt huvud....

Hur blir jag sedd på, utåt sett i samhället, när jag sätter ner foten och markerar att nu är det färdigt..

Är jag en dålig förälder eller kan jag vara så stark att jag kan vara en förebild för andra föräldrar..

 För jag vet att jag är inte ensam om att hamna i en sådan här situation, även om många väljer att inte visa det öppet...

Men kan jag bara stå och se på?? Nej, jag är inte skapt så, att enbart stå och titta på när något håller på att gå på tok.. Jag kan inte leva med mig själv om jag skulle göra det...

Att man kan hamna snett eller hamna i svåra situationer är inget konstigt i sig, men hur man väljer att agera är en helt annat sak...

I dagens samhälle finns det många olika samhällsklasser, men ingen är bättre än den andra, det ska man ha i åtanke..

Det är en skrämmande utveckling som pågår långt bort från ens egna värld men ändå så nära, och vad gör man när man inte når fram längre.. Vad gör man när allt man säger vänds emot en, att det är en själv som har bekymmer....Fast det är raka motsatsen.

Det känns ganska frustrerande, för hur jag än vrider mina tankar in och ut så känns varje beslut så fel.. Men samtidigt så rätt...

Jag önskar att jag vore en person som bara kunde stå och se på och låta allt ha sin egna gång..

Och hur saker än är och hur det kommer att bli så är jag en Mamma som törs erkänna att det finns problem, både stora och små...

Och det som är så hemskt är att jag vet att jag inte är ensam, men hur många är vi egentligen..??

Va rädda om er, alla liv är så värdefulla♥♥♥

Kram

Miafia