Back for track...!!

Hej alla vänner!

Det blev ett litet lång sommar uppehåll på bloggfronten, och det beror enbart på att jag har haft så kul denna sommaren, jag har njutit och mått gott och enbart ägnat mig åt trevliga saker.

Jag har även funderat väldigt mycket fram och tillbaka på min blogg framtid, och kommit fram till att detta lilla skötebarn ska vara kvar, men i en helt annan tappning. Jag väljer att avsluta mitt bloggande här på Affärsnytt Norr av olika anledningar och fortsätter på en enskild basis och det känns helt ok för då är man inte lika bunden. Men ni som vill följa mig iallafall är hjärtligt välkomna att följa efter, för adressen kommer vara den samma och jag uppdaterar även via fejjan.

Som sagt så har det hänt väldigt mycket roliga saker i sommar, jag har fått fiska som är väldigt rogivande på alla sätt och vis, att få vistas ute vid en sjö med solen glittrandes i vattnet, så underbart.

Jag har naturligtvis även hunnit med en tripp hem till Västkusten och fått tanka lite hemma kärlek, och det var väldigt trevligt och mysigt, att få rå om Mamma och Pappa, denna gång bildade vi ner och mellanlandade i smultronstället Våmhus, och den platsen har ju en speciell plats i mitt hjärta, många minnen från farmor Elsa och även från mina barndoms somrar, det är otroligt fint i Dalarna.

Vi hann ju med otroligt mycket denna resan eftersom vi bilade ner och hade då en mer rörlighet och vädret var på topp hela tiden så det var mycket relaxande bestående av sol och svalkande havsbad, men naturligtvis hann vi ju även med en del shopping som sig bör och då styrde vi bilen mot Ullared.

Detta är ett litet axplock av vad vi har varit med om i sommar. Sommaren satte ju igång lite sent, så jag tycker att det gick så fort och helt plötsligt så blev det dags för skolstart igen och samtidigt så var även det skönt då man fick börja på att försöka få in rutinerna igen. 

Något som har stört sommar friden lite har ju varit min arbetslöshet, jag började så smått känna lite panik över hur i hela friden man ska lösa den ekvationen, men så en dag ringde telefonen och jag fick en förfrågan om jag fortfarande är intresserad av ett jobb jag visade intresse för, innan det ens var aktuellt för en nystart för detta företag Jordemors Keramik, och naturligtvis så svarade jag JA det är jag, och detta gjorde helt plötsligt höstens nalkande betydligt lättare, och nu har Åse fått ihop ett väldigt glatt gäng som jag är så glad och tacksam över att få tillhöra, och det ska bli så kul att få vara med från början i detta team och se allt växa fram, och sedan är det ju så roligt att det händer lite nya saker här på byn också, att någon vågar satsa. Alla små tråkigheter och besvikelser som varit detta sista året har helt plötsligt vänt till något positivt och i och med detta så har jag börjat omvärdera mycket som hänt efter vägen och funnit både bra och mindre bra saker, men idag lägger jag ingen energi på sådant längre för det är det inte värt. Nu ser jag enbart positivt framåt  med en glädje som jag saknat på länge.

Ha det nu så bra tills vi hörs igen, och jag finns ju kvar på denna adress även om jag inte finns på Affärsnytt längre.

KramKram

Miafia

                                                                                                                                                  

P.S Här är det härliga teamet jag har fått äran att få vara delaktig i. D.S



GLAD SOMMAR

GLAD SOMMAR!

Jag önskar er alla som läser och följer min blogg en riktigt god och glad sommar. Jag kommer göra ett uppehåll över sommaren då jag ska ägna mig åt min familj och annat som får mig att må bra. Som det ser ut idag kommer bloggandet fortsätta, i vilken form ska jag ta mig en funderare över. Men ni som vill följa mig kommer upplysas om detta.

Ha nu en riktigt fin sommar och va rädda om er själva och varandra, för ni alla är värdefulla på erat egna vis.

 Kramkram

Miafia

Migrationsverket är det den största statliga lekplatsen som finns i vårat avlånga land..??

Man kan ju verkligen fundera på hur det står till med både kunskap och medmänskligheten på denna arbetsplats.. Nu ska man inte dra alla över en kam, men något fel är det..

Jag har försökt förstå hur dessa beslutsfattare tänker när de ska sk pröva alla ansökningar som kommer in, har de en mall att gå efter, eller är det dagsformen hos respektive handläggare som råder i allt detta?

För i mitt tycke verkar det vara "djungelns lag" som råder på detta ställe, det finns ju inget rim eller reson emellanåt hur de resonerar...

Vi kan ju ta detta som ett exempel som ni kan läsa om här: http://ltz.se/nyheter/stromsund/1.5974786-dotter-i-thailand-nekas-turistvisum 

Först får de rådet att söka ett arbetsvisum och sedan avslås ansökan pga, att enligt migrationsverket så kommer inte detta företag att kunna betala ut en avtalsenslig lön, beslutat på att företaget ska då tydligen inte ha ett reelt utrymme för att kunna betala dottern en lön. Men mig vetligt så har man väl som företagare rätt att avstå själv att plocka ut en lön, vem har sagt att inte dessa skulle gå ner själva i lön under denna period för att kunna ta hit dottern.. Eller bestämmer även migrationsverket över det också??

Men låt detta nu vara hänt, men så kom jag och tänka på alla dessa bärplockare som strömmar in i detta land, år efter år, som har fått slita arslet av sig, på ren svenska som beviljas arbetsvisum under en tid, där det har stormat rejält under åren som gått.. Dessa företag som tagit in dessa bärplockare har det visat sig INTE har följt våra lagar och regler, och absolut inte följt detta med avtals enlig lön.. Hur i hela friden kan det ha fått pågå år efter år, och migrationsverket har fortsatt bevilja dessa visum utan att blinka.. Kan det ha med att göra att de har blivit mutade måntro??

För ingen av oss glömmer väl skandalen som kom som ett brev på posten och om den kan ni läsa här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mutharva-pa-migrationsverket-vaxer_8028088.svd

Och för några månader sig fick jag lära mig ett uttryck, som jag aldrig hört förut men som passar väl in på detta som hänt på denna myndighet och uttrycket lät så här: "När det kommer till pengar, blir vi alla horor" och ta mig sjutton om det inte stämmer... För när det kommer till pengar så verkar folk kunna sälja sig väldigt lätt...

Denna myndighet ska väl ändå vara humant, sedan att de har en tuff och jobbig uppgift emellanåt, det kan jag köpa.. men även om man har ett tufft jobb, så kan man väl ändå inte tappa humaniteten efter vägen.. Det ploppar upp alldeles för många fall där de beter sig väldigt märkligt tycker jag, vissa får stanna eller komma hit hur lätt som helst, medans andra ska bli utkastade eller nekade utan någon vett och reson alls...

När jag läste detta så fick jag rysningar.. Nu står säkert inte allt med i denna artikeln, men det står tillräckligt mycket för att jag ska rysa när jag läser hur de tänker och hur de behandlar denna tjej.. Ni får läsa själva och bilda eran egna uppfattning : http://www.metro.se/nyheter/dna-test-racker-inte-for-migrationsverket/EVHmff!nwzN6C4p7biaA/

Googlar man på migrationsverket så får man fram mycket smått och gott att läsa, att de blir utsatta för skadegörelse.. Undra vad det kan bero på.. Migrationverket intar sig en offerroll, och det passar sig väl inte riktigt och ännu en gång figurerade detta verk med feta rubriker när man fick läsa detta:

För en campingstuga för fyra personer med självhushåll betalar Migrationsverket 30.000 kronor i månaden.
Hela campingen, med sina nästan 500 boende vid full beläggning, drar in ungefär tre miljoner kronor per månad, under en tid då stugorna egentligen skulle stå tomma i väntan på de vanliga campinggästerna. Hela den artikeln kan ni läsa här: http://www.svt.se/nyheter/sverige/migrationsverket-betalar-30-000-for-18-kvadrat

Man kanske ska satsa på en campingby, och ingå ett avtal med migrationsverket.. Då behöver man inte jobba många månader för att trygga sitt framtida leverne....

Efter lite forskningar så sitter jag fortfarande oförstående om vad som pågår i denna statliga myndighet.. Man kan ju börja fundera på om de vet det själva.. Men som sagt, man kan ju inte enbart skylla på de som gör jobbet, men vad pysslar ledningen ovanför dessa med.. För de kan väl ändå inte blunda för vad som pågår eller..??

Och som vanligt så är detta mina egna funderingar..

Ha det bara bäst

Kram

Miafia 

Det innersta rummet av mitt hjärta..!!

Visst är det konstigt, att samma debatt återkommer vid samma tidpunkt år efter år men ingenting görs....

Egentligen så är det inte så konstigt, för brister det i de högsta leden så brister det hela vägen, och då kan vi ju ta upp detta med polisbemanningen här i Strömsund. Vad sitter problemet i att glesbygden släpar efter i detta... Är det så lätt att "blunda" för att vi är drabbade av olika saker som andra ställen även om det inte är i samma skala...

Så fort det inträffar något här så blossar samma debatt upp bland befolkning, massmedia etc,etc och alla påtalar samma fråga: Var fanns polisen?

Men är detta polisernas fel som är stationerade här på orten? Är det så enkelt att de inte vill utöva sina kunskaper som de fick med sig i sin utbildning?

Jag skulle faktiskt vilja ge dessa poliser som vi har här en stor eloge, att de väljer att "stanna" kvar här och jobba på orten, för de vete sjutton om jag hade varit polis om jag ställt upp på detta år efter år...

 Jag har fått berättat för mig att alla vill jobba, de vill bekämpa allt som flourerar här, de vill ha bemanning när det behövs, dvs på kvällar, nätter, helger etc, då behovet är som störst... De vill inte bli sittandes bakom ett skrivbord eller vara lediga när behovet är som störst. De vill vara synliga ute i samhället och de vill definitivt INTE åka in till Östersund och jobba under sommar månaderna, och bara det att plocka poliser från en ort där de behövs för att täcka upp semestrar och göra befolkningen inne i Östersund trygga, bevittnar ju om att det är stora problem i ledningen både kunskapsmässigt och i styrka och vilja...För vill man något då kämpar man för det, och får man inte gehör så får man söka hjälp från annat håll och trycka på.. Detta osar inte rent spel...

Jag vet inte om ni hörde den operativa chefen Håkan Modin på radion, när förra debatten blossade upp efter bärsärkagången som var i form av skadegörelse här i Strömsund. Jag gjorde det iallafall, och där har vi en man som ska sitta och styra som inte har en aning om vad han pratar om, skulle jag vilja påstå.. har han någon gång varit och jobbat ute på fältet här i våran stora avlånga kommun? Jag tror inte det, för har han detta och ändå kan sitta och uttala sig på det sätt han gjorde då blir jag mörkrädd på allvar.. Och polischefen som vi har här i Strömsund, vad säger och tycker han om bemanningen här, kämpar han med näbbar och klor för att bemanningen ska vara intakt plus lite till här..?? Jag undrar det jag....

Jag är inte rädd för att sticka ut hakan, men vissa godbitar sparar jag i detta, det är alltid bra att ha ett ess i ärmrocken, för jag har en sann historia jag skulle kunna berätta, som skulle få många att sätta kaffet i vrångstrupen och skaka på sina huvuden...Men detta tänker jag spara till den dagen jag har möjlighet att få träffa Stephen Jerand personligen och får berättat detta öga mot öga, så att jag vet att han lyssnar på vad jag har att berätta, hur saker kan ske som inte får ske....

Men det brister ju även på andra håll i vårat samhälle, och någonstans så har det gått fel, när inte hjälpen finns där, när behovet är som störst när man väljer den "lättaste" vägen och det gör mig både ledsen och frustrerad för den/de som blir drabbade... När ska människor börja lyssna på vad som sägs om hur verkligheten ser ut.. Jag fick berättat för mig igår om en händelse, som fick mig att verkligen börja fundera på om det verkligen sitter "rätt" personer, på de rätta platserna... För hur kan man blunda för en sådan sak, att kasta tillbaka "sakerna" till budbärarna...Det är skrämmande, om det är okunskap eller ren och skär slapphet, det vet inte jag, och jag vet inte om jag vill veta heller, för inget av svaren skulle vara upplyftande eller tilltalande...

Och summan av kardemumman blir i allt detta: Att det finns Chefer som inte vill, men underifrån vill man och sliter ont.. Och så finns det Chefer som vill, men underifrån fungerar det inte som chefen vill... Det kanske är dags att dessa "chefer" byter plats med varandra.. Ett litet "tips" bara..

Jag skulle med glädje tacka JA om ett jobberbjudande hos Janne Josefsson på Uppdrag Granskning skulle dyka upp, för det finns många ställen och personer jag skulle vilja granska rejält i sömmarna och även få chans att ställa de "riktigt" jobbiga frågorna. Men fram tills dess så får jag väl invänta en inbjudan från bla Stephen Jerand....

Ha det bäst och va rädda om er mina trogna läsare!!

Kram

Miafia



 

Auktion, Loppis,Lotterier och en hel del annat smått och gott till ett behjärtansvärt ändamål...!!!

Jag fick en förfrågan för ett visst antal månader sedan om jag skulle kunna tänka mig att vara delaktig i en Auktion som även skulle inneha Loppis och Lotterier. Detta projekt skulle gynna barn med handikapp, alla pengar som kommer in skulle gå oavkortat till att ge dessa barn en rolig upplevelse för en dag eller en helg. Och vem kan motstå en sådan förfrågan, inte jag iallafall.

Sedan har allt rullat på i en väldans fart, och under resan gång så blir man väldigt rörd och varm i hjärtat när man ser hur många som ställer upp. Och det är inte lite utan helt överväldigande, allt ifrån privatpersoner till företagare här på orten. Och vi för absolut inte glömma att även ge en stor eloge till personer och även företagare som inte bor här i Strömsund, utan även de ville ställa upp och sponsra detta ändamål, och det är helt fantstiskt.

Det är inte lätt att dra igång ett projekt där man får luta sig mot människors välvilja, för det är en hård konkurrens ute i vårat avlånga land när det kommer till sponsring. Jag pratade med en vän och gammal kompis om detta, och han berättade att de får tusentals förfrågningar varje säsong ifrån privatpersoner, klubbar, skolklasser som sänder förfrågningar om sponsring till div arrangemang, och det lättaste är att tacka nej överlag, för att kunna göra dessa ansökningar rättvisa, så skulle de behöva ha en person anställd för att kunna sköta alla dessa ansökningar och det går ju inte, men denna person anser själv att till sådana här ändamål då man vet vart pengarna går och vilken glädje det ger, då kunde han inte tacka nej.. Och det är säkert så många som är med och sponsrar tänker, man vet vad man är med och stödjer och man får även vara delaktig hela vägen, och detta är ett av de bästa projekt jag fått förfrågan om att vara med i, och det tackar jag Cathrine och affärsnytt Norr för.

Genom detta så har man ju även fått göra lite nytta här hemma, för det är nog inte bara jag som har en massa bra saker liggandes, ni vet detta välkända begrepp " bra att ha saker" som bara blir liggandes och tar plats, men fyller ingen funktion, så nu åker dessa fina och bra saker iväg för att det kanske finns någon annan som just söker en sådan sak och som vill köpa eller bjuda på detta och på så vis är vi med och stödjer, och bättre kan det ju inte bli, jag får rensat lite hemma och ett helt gäng med barn får göra något jätteroligt.

Så nu mina vänner Ni har väl satt ett stort kryss i almanackan för Lördagen den 8:e Juni för ett besök uppe på skidstugan här i strömsund som har öppet emellan 10 - 19 där ni kommer att kunna fynda hur mycket fina och nyttiga saker som helst. Lotter kommer att börja säljas på plats med en gång och dragningen är, med en gång efter auktionens slut. Auktionen hålls mellan kl 14 - 16. Så ladda plånböckerna och ta med er hela tjocka släkten, för denna Auktion, Loppis och Lotteriet, för detta vill ni inte missa, för man vet aldrig när chansen kommer igen.

Om det är någon som känner att ni vill hoppa på tåget och skänka något till Auktionen eller Loppisen och som inte hunnit med detta ännu finns chansen kvar. Det går att komma upp till skidstugan imorgon Tisdag emellan kl 18 - 20 då det kommer finnas folk på plats för att emottaga gåvorna.
Jag kan lova er, utan att lova för mycket, att ni alla kommer att kunna göra fina fynd och gå väl nöjda hem därifrån.

Väl mött på Lördag!

Kramelikram

Miafia

Nu börjar drevet komma igång...!!

Det är säkert många fler än mig som inväntar drevet inför valet 2014, och hur många lögner ska vi bli serverade denna gång är ju en välförtjänt fråga...

Och så mycket "gnäll" det har varit dessa år som vi haft en borgelig regering så borde ju utslaget bli ett helt annat efter nästa val eller??

Och det jag efterlyser from nu ifrån våra alla politiker det är sanningen som den ser ut idag, inga sandlåde nivåer, utan ren och skär fakta ska levereras fram till oss alla som ska rösta, nu får det vara slut på skitsnacket och lögnerna på ren svenska..

Därför blev jag så rörd när jag läste detta tal, som är skrivet och läst rakt från hjärtat och vet ni, det är sanning vartenda ord läs detta och känn efter och blir ni inte berörda, då vet inte jag.. Och jag vill betona att det spelar ingen roll var politiskt denna tjej står, för vartenda ord är sant.

Läs Sveriges starkaste 1 maj-tal i sin helhet! "Var jag värd det?" av Linda Näsman, 23-årig fritidsledare i Värmdö:

"Hej!

Jag är nog den dyraste talaren idag.
Ni har betalat minst 1,2 miljoner för att jag skulle komma hit. Hit, idag, till... Kyrkstallet.
Då utelämnar jag kostnader för resor,
löner för de socialsekreterare jag träffat,
kostnader för familjeterapeuter jag haft,
vistelsekostnad för att vara inlagd på avgiftning,
försörjningsstöd, urinprov, familjehem, kontaktfamilj,
och den summa pengar jag kostat kommunen jag bodde i innan jag flyttade till Värmdö.
Det blir väl nån miljon till.

Jag flyttade från Högdalen till Värmdö när jag skulle börja sjuan.
Från en stadsdel som har få resurser att hjälpa dom som är utsatta,
en mamma som blev utbränd när jag var 6 år och två bröder i missbruk,
flyttade jag till en vacker skärgårdskommun, som gärna ville satsa på sina ungdomar.

Till en början kände jag mig som ett UFO.
Jag var ett trottoarbarn i skärgården. Ett betongblock i skogen.
Givetvis sökte jag mig till människor som hade liknande upplevelser och referensramar som jag
som också svor som borstbindare,
pratade med lätt brytning,
rökte och drack alkohol så ofta dom kom över sånt.

Mitt självdestruktiva leverne började när jag som 12-åring började skära mig i benen och armarna.
Jag blev full och rökte cannabis första gången när jag var 13 år.
Innan jag hunnit fylla 16 var jag hög hela dan, varje dag, och hade provat amfetamin, kokain och ecstasy.

Jag provade droger och gick på fester med stor entusiasm.
Vad som helst som kunde få mig att glömma bort vem jag var.
Min självdestruktivitet visste inga gränser.
Självskadebeteende, anorexi, bulimi, alkohol, droger, killar.
Och panikångest.
Ångest, ångest, ångest.
Jag var på väg käpprätt åt helvete.

1, 2 miljoner är alltså en uppskattad summa av vad min behandling kostat.
I dag har jag nästan inga ärr kvar, varken på armarna eller i hjärtat.

Jag är evigt tacksam för den hjälp jag fick, och för att jag fick den i precis rätt sekund.

Jag hade veckovis varit på rymmen hemifrån i flera månader.
Just den där sista veckan hade jag varit vaken på amfetamin flera dygn i sträck och jag ville aldrig komma ner.
Jag hade kanske sovit 10 timmar på fem dagar.
Inte ätit något på flera dygn.
Åkt från Värmdö till en främling i Solna för att knarket var slut här men fanns där.
Till slut hittade min pappa mig,
7 kilo lättare, nedrökt och i ett förfärligt allmäntillstånd.
Han hade jobbat på dagarna och på nätterna kört varv efter varv runt Värmdö för att hitta mig.
Ringt varenda bekant till mig som han kände till, och bett deras föräldrar ringa om de såg mig.
Telefonterroriserat socialjouren och min socialsekreterare för att försöka få hjälp att hjälpa sin dotter.

När han hittade mig körde han mig till akutmottagningen på Maria Ungdom.
Där skulle jag avgiftas och förvaras tills man visste vad man skulle göra med mig.
Jag fick välja: familjehem eller behandling.
Jag hade redan varit på familjehem och var det något jag visste med besked var det att jag aldrig tänkte göra om det.
Och sanningen att säga var jag utled på den eviga jakten ett missbruk innebär.
Jag orkade inte knarka längre.
Jag orkade inte fly, inte jaga, inte gömma mig, inte skämmas.
Jag ville ha hjälp.

Jag fick behandling.
Ett år och fyra månader senare kom jag tillbaka till Värmdö.
De första fyra månaderna bodde jag hos pappa, men fick sedan genom en förtur från soc en lägenhet i Gustavsberg.
Man sa till mig att man ville att jag den första tiden skulle få landa, visa att jag ”kunde sköta mig”.
Men efter att jag fått min lägenhet så var jag ju fri.
Det enda jag behövde göra var att sköta skolan hyfsat,
dyka upp på socialkontoret en gång i månaden och lämna in några papper,
och prata med min socialsekreterare i en timme.

Jag tror inte att någon av de vuxna i min närhet förstod hur sjukt hårt jag kämpade under den tiden för att inte i 180 km/h springa rakt in i samma destruktiva beteende jag hade innan jag åkte.
Alla mina vänner förväntade sig att jag skulle vara samma person, och behandlade mig därefter.
Jag tog något återfall, men höll mig i det stora hela ren.
Jag ville ju inte knarka!
Så när mina perioder av ångest kom, slutade jag istället att äta, eller drack lite mer alkohol.

När jag började jobba som Värmdöpolare fick jag ytterligare en morot till ett bra liv.
I det hittade jag en ny gemenskap, ett nytt syfte med mig själv och en stor självkänsla.
Jag blev bekräftad av vuxna och andra ungdomar,
och fick samtidigt göra något sunt för samhället,
och kanske kunde jag göra en liten skillnad för någon annan ungdom som levde i utsatthet.
Det blev viktigare.

Är det inte fantastiskt dumt,
att efter att ha gjort en investering på över 1,2 miljoner kronor,
lämna den vind för våg?

Att gå ifrån en så skyddad miljö som ett behandlingshem på annan ort med vuxna specialister runt omkring sig dygnet runt,
till en egen lägenhet i samma miljö som man en gång påbörjat ett missbruk i,
är ingen lätt uppgift, vill jag lova.
Det krävs oerhört mycket motivation för att lyckas.
Det krävs att man varit frisk nog att orka ta till sig de verktyg man blir erbjuden under en behandling.
Det krävs att det funnits människor där som orkat lyssna,
orkat hjälpa,
orkat älska.

Och det kräver att man VÄGRAR sätta på sig en offerkofta.
Jag tänker inte vara ett offer för omständigheter.
JAG äger och har makten över MITT LIV,
och jag har ALLTID ett VAL.

Men ibland kan man inte,
orkar man inte välja rätt.
Av så många anledningar.

Det är DÅ samhället måste finnas där,
skyddsnätet,
människosynen
och värderingar som pratar om människan,
inte prestationen.

Hade det här inte funnits för mig så hade jag inte stått här.
Och jag hade absolut inte stått här, om det inte vore för min pappa.
Men hur går det för de som inte har en pappa som min?

Som fritidsledare stöter jag på situationer där vi blir tvungna att göra en så kallad orosanmälan till Socialtjänsten.
Vi anmäler.
Skolan anmäler.
Vi anmäler igen.
Och ändå händer det ingenting.

Så på vem ligger ansvaret?
Ansvaret för en människa i utanförskap, om föräldrarna av någon anledning inte har förmåga att hjälpa sitt barn?
Skolan?
Fritidsledarna?

Samhället, kan vi säkert alla enas om.
Men vem är samhället?
Jag är samhället.
Du är samhället.
Vi ALLA – tillsammans – är samhället.

Och om vi står enade kan vi skapa det samhälle vi vill ha.
Där människor är förändringsbara.
Där ingen människa är hopplös,
eller värdelös.
Där vi mäter vår kvalitet utifrån den lägsta nivå samhället visar upp –
inte utifrån genomsnittet av våra inkomster.

Ett samhälle där människor som faller fångas upp,
och ingen måste falla handlöst.

Vi MÅSTE ha det skyddsnätet.
Utan det är vi inget.

Och tack vare det, står jag här, idag.
Stark, stolt och trygg.

Så frågan är: Var det värt era 1,2 miljoner?

Svaret på din fråga Linda Näsman är: Ja varenda krona som satsades på att du skulle bli frisk var värd varenda krona.

Och vet ni att hon har så rätt i allt hon läser upp, som kommer från hennes värld som hon har levt i och kämpat sig upp ur och det går att spara pengar på detta, med rätt tänk och de rätta metoderna, för samhället dvs vi alla måste ju vakna upp ur våra dvalor och inte enbart klaga, utan vi måste hjälpas åt så att det bli rätt, för blir det rätt och alla börjar lyssna och agera så borde det bli mindre kostsamt i längden...

Det finns så många sådana här livshändelser som vi alla måste börja lyssna på, för vilka vet bäst? De som läser sig till saker och håller sig till budgetar, eller de som levt och upplevt allt själv?? Några viktiga frågeställningar att ta hänsyn till...

Sedan har ju säkert många med mig sett denna insändare, och även den är så sann.. Och jag undrar var är vårat samhälle på väg?? Läs och begrunda även detta:



Vad kan man säga om detta?? Är så verkligheten ser ut idag?? Tyvärr så är jag rädd för detta, och vilka rår för det i slutändan... Vi kan inte enbart skylla på politikerna, för det är majoriteten av den svenska befolkningen som röstat fram detta eller hur??

Så helt ärligt var står man inför valet 2014?? Var kommer man lägga sin röst??

Jag vet vilka utgångspunkter som är viktigaste för mig iallafall och de är: Arbetslösheten, Vården,Skolan, Resurser överlag, dvs vilka kommer satsa på mer resurser till skolan för att fånga upp de som behöver hjälp i tid, och som ni förstår även missbruksvården och kriminaliteten som även den har blivit åsidosatt.. Det finns många tunga bitar när det kommer till mitt egna val, vem som kommer få min röst när den dagen har anlänt...

Jag såg partiledar debatten igår, och funderar verkligen på om politikerna är medvetna om hur det verkligen fungerar i det verkliga livet...

Jag tycker att det är jättebra att det ska satsas på att få ut människor i arbete... Men var hamnar jag som är 40+++?? Hittills så känner då jag mig helt utanför och bortglömd måste jag säga.... För det fanns ingen debatt alls om oss som är arbetslösa. För ung är jag ju inte och inte inflyttad heller och tyvärr så räknas det ju inte att jag flyttat från söder till norr...

Så kör hårt nu alla politiker, men för guds skull gör det utan lögner, enbart seriös fakta efterlyses och tar tacksamt emot, och inga påhopp på de andra partierna...

Ha det så bra mina bloggläsare

Kramelikram

Miafia

Är det fel att "våga" sticka ut hakan..!!

Förändringens vindar bör göra sitt intrång i var mans tycke och tänke...

För snart en vecka sedan hade vi en otroligt bra föreläsning här i Strömsund som handlade om dödsdrogerna på nätet, och det blev ett bryskt uppvaknande för många i publiken som kommit för att lyssna denna kväll, för en längre tid har många med mig flaggat för att drogerna ökar, men det har känts som om folk liksom har skakat av sig det hela och resonerat som så, att detta händer i storstäder men inte här... Det ställdes mycket bra frågor till föreläsaren, men det som fick hela salen att tystna, var när en ambulanssjukvårdare, satte ner foten rejält och berättade om hur det ser ut här på helgerna, då var det som om folk hajade till, och började inse ännu mer att detta är verkligheten vi kanske blundat för hittills och som börjar komma ikapp oss, och då måste det till en förändring...

Och så har vi helgens skadegörelser, där poliserna ännu en gång lös med sin frånvaro.. Men vi måste ju vara realistiska i vårat tycke och tänk, och vi kan ju inte "kasta" skit på poliserna som gör sitt jobb här på orten, för det är inte deras fel hur många tjänser det finns eller hur bemanningen är.. Det är faktiskt polischefen inne i Östersund som måste stå till svars för detta.. Och hur kan man som chef, plocka bort bemanning på en ort med både skadegörelser, fortkörningar, drogproblem, rattfyllerier etc,etc listan kan göras hur lång som helst.. Är det verkligen så krasst att det enbart är Östersund som gäller i Jämtland..?? Det är en sjuk utveckling, och hur länge kommer poliserna som jobbar här stanna kvar?? För vem vill jobba i längden när deras arbetsplats börjar bli ett stort skämt som bemanningen ser ut... Och tro mig, det kommer bara bli värre framåt sommaren, för kan ni tänka er, då behövs garanterat poliserna härifrån i Östersund för att täcka upp deras behov när deras poliser går på semester.. Att vårat samhälle krackelerar bryr de sig inte om, så nu är det dags för våra kära folkvalda politiker att ta tag i detta, och sätt ner fötterna så vindarna kan vända här innan det är försent och att det händer saker som man aldrig kan ställa tillrätta igen.. Och till er som drabbades av skadegörelsen, skicka in räkningarna på självrisken och dyl till Östersund, ett litet tips bara.. För det är ju deras val att det inte finns någon bemanning här.. Och hur ställer sig regeringen i denna fråga, med tanke på att de har krävt att folk ska känna sig trygga och utbildat så många poliser...!! Här vill iallafall jag se en kraftig förbättring...

Och när vi ändå är inne på vad regeringen vill så kommer vi till detta, att det skryts så mycket om att folk ska ut i arbeten kosta vad det kosta vill... Men hur tänkte de där egentligen, var finns alla jobb och praktikplatser..!! När man hör folk prata om att de blir uppmanade att söka jobb, visst inga problem, om någon upplyser om var jobben finns någonstans, det är samma med praktikplatser, var finns dom..?? Och personligen så har iallafall jag börjat ge upp.. Det spelar ju ingen roll vad jag eller alla andra arbetslösa vill eller hur?? Det ställs höga krav på de människor som är arbetslösa och det tycker jag är delvis rätt MEN,  kraven måste väl även ställas på dem som ska hjälpa de arbetslösa fram till något jobb, eller?? Ja även detta fenom börjar faktiskt likna ett litet skämt, och det är jag ju inte ensam om att tycka....

Och nu var vi ju där igen, att en del tycker att jag pratar och tycker för mycket, och det vet jag om... MEN jag får saker att hända iallafall, har jag väl bestämt mig för något så genomför jag det... Det finns en hel del därute i samhället som kanske skulle börja öppna sina munnar lite mer och få saker att hända istället för att hitta fel på andra.. Jag självrannsakar mig ofta och det får jag leva med.. Men hur ofta gör Du / Ni det ??

Ha en trevlig vecka mina vänner och va nu rädda om er!!

Kramkram

Miafia

Engagemang och Prioriteringar..!!

Detta är två viktiga målstolpar i mitt liv för tillfället och kommer även så att förbli.

Man kan aldrig prioritera eller engagera sig för mycket i saker som betyder mest och som även är viktiga i ens liv, det är min ståndpunkt.

Och när man väl kommer dit när man känner att nu är det dags att få till någon förändring, så är det bara att köra på, för ingen gör jobbet åt en....Och bli inte förvånad om ni stöter på patrull lite här och var, för det är ofta så vårat samhälle är uppbyggt, det ska inte gå för lätt alla gånger, och gör de det så börjar man ju fundera på vad finns det för hake här...

Och de viktigaste sakerna i mitt liv, som går före allt annat är mina barn, hur de mår, hur deras dagar är osv,osv. Och det är här man måste kunna vara lyhörd och lyssna, och många gånger emellan raderna, och detta gäller ju inte enbart en själv som förälder, utan det gäller alla som har med barn och ungdomar att göra, för barn signalerar väldigt tydligt emellanåt att något inte stämmer och då måste man våga agera, för det finns väl inget värre än när någon far illa och är ledsen och inte mår bra av olika orsaker, vad det än kan vara....

Och som förälder så är jag nog lite åt det tuffare slaget, jag räds inte för att säga ifrån om jag ser något som är fel, och efter det så tar jag kontakt med de berörda för att berätta hur saker och ting är, och det är garanterat inte populärt alla gånger MEN vem har blivit född till att leva som en populär människa, inte jag iallafall... Jag är inte ute efter att folk ska dyrka marken jag går på, eller hamna på första sidan på någon tidning typ Hänt Extra el dyl, över hur duktig jag är, jag behöver inte få bekräftelse på att jag duger, för jag gör det som behövs för att jag och de i min omgivning ska må bra, och genom det så trampar jag säkert någon på tårna, men så måste det få lov att bli emellanåt, för hur sjutton ska man kunna få till någon förändring om man inte "vågar" öppna munnen och påtala vad som är fel, att sitta hemma vid matbordet och gaffla löser oftast inga problem om det gäller saker utåt i samhället..

Den senaste tiden så har jag råkat ut för just detta begrepp, lite här och där, saker som hänt eller inte hänt, men som fått mig att agera, och i de flesta fall så kan man faktiskt försöka få till något bra istället för att bli arg och frustrerad, visst man är ju människa, så först blir man arg, men när man sammanfattar allt och börjar fundera och lägga energin på, hur kan jag få till en förändring här istället för att bli butter, så brukar svaren finnas framför en, eller så får man söka reda på vad man kan eller inte kan göra... Och det finns mycket kompetent folk runt omkring oss, om man bara är öppen själv och står för det man tycker och vågar sticka ut näsan och säga ifrån..

Inom loppet av några dagar har jag haft två samtal som jag förväntade mig skulle kunna bli lite av det "tuffa" slaget, och som sig bör var jag väldigt påläst innan jag tog ett av dessa samtal, och det gick över förväntan bra, jag behövde inte använda mig direkt av kunskaperna, utan vi hade bra diskutioner och var på samma nivå hela vägen. Och det andra samtalet fick jag ta över telefon, och det gick också jättebra, men det samtalet var jag inte direkt orolig över, för vi har samarbetat i många år nu, och vet precis var vi står till varandra, och denna personen vet att ringer jag upp och påtalar att nu är det dags att göra något, då vet hon att det är inget struntprat, utan hon lyssnar och tar åt sig av det jag påtalar, och båda dessa personer har nog lärt sig att jag kämpar för det som står mig viktigast i livet och inte utan grund...

Men ibland så funderar jag och tänker: Undra hur folk ser på mig, och känslan jag får är att jag är en bråkig person, men det är jag faktiskt inte, jo kanske om det kommer till saker som inte "sköts" på rätt sätt, där jag vet själv och med stöd av lagen att jag har rätt, då är jag tuff och kanske "bråkig" men efter ett av mina samtal så säger den ena personen, då jag påtalat att jag faktiskt inte är en bråkig person att: Vet du, framför mig ser jag en Mamma som kämpat i alla år för sina barn där det har behövts, och säkerligen fått ta en hel de jobbiga samtal med bla myndigheter, och som säkerligen kommer fortsätta även då barnen växer upp och blir myndiga, och det ska du ha en eloge för, så fortsätt så och känn dig inte jobbig eller besvärlig för det behövs vuxna och föräldrar av den sorten...Och dessa ord värmde verkligen att få höra, för det ska ni veta, det är inte lätt alla gånger, men vem har sagt att livet ska vara lätt...!!

Nu gäller det bara framöver här att få till något bra för mig själv också, och det verkar dessvärre vara svårare... Man hör och läser hur saker ska fungera, men när det kommer till det verkliga livet så följs ju inte de rekommendationerna riktigt som de ska göras, den ena parten säger si, den andra säger så, och man kan ju undra hur den tredje parten skulle reagera om de fick veta vad som sägs.. Inte skulle de bli glada och acceptera detta, och då drabbar det ju mig inte den som säger si eller den som säger så... Ja, jag säger då detta.. Men lön har de ju själva iallafall, och då är det väl lättare kan jag tro...!!

Glöm nu inte Föreläsningen om "Dödsdroger på nätet" på Onsdag Med Andreé Bengtsson på Folkets Hus, gratis kunskap är ju inte ofta man får chansen att få..!!

Ha det så gott mina vänner  ♥  ♥  ♥

Kramkram

Miafia

Ta nu chansen och missa inte detta..!!

Jag vill verkligen "flagga" för denna föreläsning som kommer att äga rum här i Strömsund den 17:e April. 

 Det är inte ofta man får chansen att lyssna på både en bra och speciellt nyttig föreläsning av detta slag, tagen från det "verkliga" livet, inte enbart byggd på enkäter och vad man "tror".

Det spelar ingen roll hur mycket eller lite det finns av nätdroger som florerar ute i samhället, för att de enbart finns är hemskt och måste kunna motarbetas även om man nu har svårt att få stopp på dem helt.

Och hur kan man då motarbeta något som finns ute på nätet... Jo enbart genom att skaffa sig egna kunskaper, var de finns, hur ungdomarna får tag på drogerna osv, och kan man få en bättre läromästare än en som varit där själv, som lyckats ta sig ur detta och som viger sitt liv till att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter..

Och personligen så tycker jag att denna föreläsning ska bli väldigt intressant att få ta del av, att få lyssna till Andre´ som kommer dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till oss Strömsundsbor, som vill komma och lyssna och om inte annat för att få ännu mera kunskaper.

För det kan jag säga, att mycket kunskaper har jag skaffat mig under dessa månader som varit, men hur mycket jag än läser och får berättat för mig så inser jag att i detta ämne kan man aldrig bli fullärd, utan man måste ta alla chanser man får och hålla sig ajour med vad som finns och som kommer, för det växer fram något nytt var och varannan dag...

Och det som är skrämmande för mig är ungdomars syn på detta med droger, är man in och läser så sätter man kaffet i halsen när man läser hur de resonerar...

Och hur många säger och har sagt "Att detta kommer aldrig hända mitt barn", idag kan man aldrig vara säker på någonting, mer än att kunskap är en bra bit på väg för att mota Olle i Grind.

Så min lilla uppmaning till er alla är: Ta och lätta akterpartiet från soffan denna kväll och bege er ner till Folkets Hus kl 19  denna kväll och lyssna på denna föreläsning, ni har inget att förlora på detta...

Väl mött!!

Kramkram

Miafia

Hur ligger landet till egentligen...!!

Den frågan ställer jag mig titt som tätt, för det känns som någonstans efter vägen halkar mycket efter i vårat samhälle...

Ena dagen så läser man om människor som blir utförsäkrade, många människor är hemlösa och en del har knappt mat på bordet varje dag, men ändå så prioriteras det hur fel som helst..

Ta detta med den väl omtalade vargen i Junsele, som har flyttats är det fyra gånger nu?? till en summa av miljonbelopp, där finns det både pengar och resurser tydligen och det är en skrämmande utveckling. Visst måste även vargar få finnas, och som i detta fall så är det ju tydligen en utrotad ras som måste få finnas kvar.. Men låt då vargen för guds skull vara där den vill vara, inte sjutton kan människan styra över var djuren vill ha sina revir.. Risken är ju att detta spektakel triggar igång en hämndaktion mot vargen och det är inte ok..!!

Och sedan kommer man till det kända begreppet som många tyvärr använder sig av och det är "Man ska inte tro på allt som skrivs i massmedia" jo, jag tackar jag, visst är det väl så att det saltas på en hel del för att få sälja "lösnummer" MEN man får inte lov att glömma ingen rök utan eld, så visst finns det sanningar i det som skrivs.

Och den senaste tiden så "haglar" det ut nyheter som puttrar upp på ytan, ett av de största skriverierna är ju matfusket, som drabbats över hela världen snart, och den sista nyheten är ju att en matkedja producerar sin grädde i Österrike, och där går väl ändå gränsen, för nog borde väl våra svenska kossor kunna producera grädde till den svenska befolkningen eller?? För hur saker än är, om det handlar om ekonomi eller vad detta fenomen beror på, så vill faktiskt jag fortsätta kunna se kossor gå omkring ute i det Svenska landskapet, för det finns väl inget mysigare än när man är ute och kör på somrarna i alla olika landskap och det går kossor ute på ängarna och betar med sina viftande svansar.. Våra kämpande bönder måste få en chans att överleva, mer bönder mer kött och mejeriprodukter och med detta så pressas priserna nedåt, för fick man välja så skulle jag hellre enbart äta svenskt kött, det gör jag ju redan idag eftersom vi för det mesta äter älgkött, men någon gång vill man ju ha något annat. Fläsket köper jag inte längre i butiken om det inte är i nödfall, för det köper jag lokalt på orten. Men fram med mer svenskt kött och andra varor på våran marknad, utan att det ska behövas kosta skjortan så svenskarna hellre köper utländskt för att det är billigare.

Sedan skulle jag även kunna skriva hur mycket som helst om politiken, men den biten kommer lite längre fram för nu börjar väl snart valfjäsket igen, för att "locka" oss att välja just deras parti, och det börjar ju bra för ett håll iallafall, säger jag lite syniskt. För man kan inte ändra lagar för att sedan stå och kritisera att det inte sköts på rätt sätt... Det gäller ju även där att ha lite koll på vad man beslutat själv eller hur? Och om detta kan ni läsa här: http://www.expressen.se/nyheter/reinfeldts-polisgrepp--raljerade-om-uppklarade-brott/ 

Och nu återkommer jag till detta ämne som jag kämpar emot och det är ökningen av Narkotikan ibland våra unga i samhället. Jag har följt och följer dokumentären som går just nu i Radions P1 om Narkotikalandet, som jag gärna ser att fler lyssnar på, för man kan aldrig bekämpa något genom att sticka huvudet i sanden, utan upplysningar och kunskaper räcker en lång bit på vägen. Detta program skildras från allas håll, Missbrukarens, Langarens och De anhörigas, och även Myndigheternas. Och där har många att lära....

Något man kan krasst konstatera är att det är bra att det uppmärksammas, för det finns snart på alla ställen i vårat avlånga land, litet som stort spelar ingen roll, för det finns snart överallt mer eller mindre och där är jag faktiskt lite skeptisk till alla undersökningar som görs, och det bygger jag på att när det kommer till droger så sköts allt i det tysta.. Det är inget man talar öppet om, och erkänner även om det är anonymnt, utan denna kärnan sköter sig och sitt. Där vill jag se en liten större förändring i vårat samhälle, för man kan inte ge nog med upplysningar, en gång per år räcker inte på långa vägar, för alla är ju inte som mig och andra som hamnat i samma sits, dvs vi söker kunskaper om detta, bland myndigheter, nätet m.m. Den bästa kunskapen får man av sådana som en gång levt i det själv men lämnat det för längesedan, och det finns sådana kontaktpersoner som jobbar med det idag och håller föreläsningar om speciellt alla dessa nätdroger...

Och då kommer vi in på nätet, där tyvärr myndigheterna ännu en gång ligger steget långt efter.. Här i Sverige har vi tyvärr en förlegad lagstiftning, och görs lagen om så görs den ju inte på rätt sätt tyvärr.. I detta fall så behöver lagen ändras så att grupperna måste narkotikaklassas inte de specifika numren... Utan vi säger att en grupp heter U 144, då kan man inte enbart förbjuda siffran 144, utan hela gruppen U måste förbjudas, för siffrorna ändras flertalet om innan lagarna ens hunnit i bruk..

Och vet man var man kan gå in och kolla på nätet så är det en skrämmande värld som visar sig..Går man in på en viss sida så förekommer det livsfarliga diskutioner hur man kan blanda och inte när det kommer till narkotiska preparat, totalt livsfarligt och där går myndigheterna bet.. och så länge det är så, så kan man tyvärr bara titta på.. Det är ju något som är helt skev i våran lagstiftning, när de som ska bekämpa detta flaggar om att de hela tiden ligger steget efter pga våran lagstiftning.. Så detta är en av mina viktiga bitar inom politiken när jag ska rösta..!! Det parti som öppet står för att detta ska bekämpas ska jag kolla vidare på... För hur hemskt detta än låter så är vi på väg i detta land att få ett stort samhällsproblem, och ännu har vi inte sett toppen på denna utveckling...

Gör om lagen och gör rätt så att denna vidriga portal på nätet kan stängas ner..!!

Och kunskaper är bra om man använder dem på rätt så, det gäller inte enbart att höra vad som sägs, utan man måste även lyssna vad som sägs.. För när det kommer till detta med missbruk, så handlar det inte om att ha lite kul då och då, utan detta handlar om liv och död... Tänk på det så att det blir rätt från början, det tjänar alla på i det långa loppet..!!

Va rädda om er för ni är så värdefulla allihopa.

Kramkram

Miafia

En skrämmande och nyttig föreläsning..!!

Som jag skrev och länka till i förra inlägget, så var det ju en föreläsning om droger här i Strömsund, som var väldigt upplysnings givande, och ska jag vara ärlig så visste jag mycket av det som sas redan, så för min personliga del så var det rätt så "skönt" att få credit för det man vågar stå upp och säga utåt i samhället och att man inte enbart är en hysterisk Mamma...

Denna föreläsning återkommer ju en gång varje år, då kommunen kör "Vit februari" temat, men som anhörig till en som fastnat i drogmissbruket kan jag tycka att sådana här föreläsningar ska vara ett återkommande koncept, iallafall en till två gånger per år, för man kan aldrig få för mycket kunskaper om hur utvecklingen tar sig och om inte annat för att mota olle i grind.

Det kom nog ca 60 personer denna kväll och det var ju kanon, men jag efterlyser faktiskt fler föräldrar, även om inte era barn håller på, om ni nu kan vara helt säkra på detta, så kan kunskaperna som denna kväll gav, inte vara någon nackdel, utan hellre en fördel... För säker kan man aldrig vara och man kan aldrig få för mycket info om vad som florerar ute på byn, för inte är det lite saker, utan det var en salig blandning som kom fram...

Det var många delar i denna föreläsning som berörde mig väldigt djupt, en av sakerna var ju att inte den yngre generationen tar detta med droger på allvar, det är som om det vore en lek, de förstår tyvärr inte allvaret i det hela, hur "fort" man kan fastna och sitta fast i det..

Sedan måste jag få lov att ge en eloge till dessa två mammor som var och föreläste ifrån föreningen FMN som står för Föräldra föreningen mot Narkotika, vilka kvinnor och tillika kämpar, och jag har lyssnat på dessa förut, men skillnaden då mot nu var att då var jag där och lyssnade som en lyckligt ovetande förälder och det var för ett år sedan, i år var jag där som en olyckligt vetande förälder, och det var en klar skillnad, jag kände igen mig i allt de stod och berättade, om deras oro, frustration, om rollen man måste tillträda, dvs man blir som en Tigrinna för att kämpa för sitt eller sina barn...Och så ska det ju inte behöva vara om alla bitar faller in i de rätta facken.. Men det är tyvärr så det ser ut, och det spelar ingen roll hur gammalt ens barn är om de betecknas som myndiga eller inte så fortsätter man strida, för det sista man förlorar är hoppet...

Och just idag, så laddar jag för fortsättningen som komma skall.. För tydligen så får man inte koppla av riktigt, utan man var nog bra naiv när man trodde att allt skulle gå efter en persons bästa... Och så fel jag hade i detta, så just nu läser jag Nationella riktlinjer och Socialtjänstlagen för glatta livet, för sitta still och se på är inte riktigt min melodi, utan är något fel så måste man ta reda på fakta, för faktan finns där, bara man orkar och kan gräva lite, och orkar man inte gräva så kan man ta hjälp av telefonen, för det finns folk med ypperliga kunskaper som gärna hjälper till och reder ut lagar och förordningar som man inte förstår riktigt....

Hmm och ännu en gång så undrar jag var massmedia höll hus denna kväll, för om jag inte har missat det totalt för jag har då inte sett en enda notis om denna föreläsning i varken LT eller ÖP, och det är väldigt synd, eller det kanske inte är tillräckligt allvarligt att drogerna ökar...!! Eller kan det kanske vara så att det inte säljer tillräckligt många lösnummer, vad vet jag... Väldigt dåligt tycker jag att det är, speciellt då poliserna gick ut och bad allmänheten om hjälp, dvs med att komma in med tips om de hör eller ser något misstänkt, och där kan väl ändå massmedia spela en stor roll utåt sett.. Önska kan man ju alltid.. För som kvinnorna sa: Drogerna tar många ungas liv varje år, men det framkommer aldrig i massmedia att dödsfallet hade med droger att göra...!!

Så för mig gäller enbart fortsättning följer..!!

Va rädda om er nu.

Kramkram

Miafia

Bloggtorka..!!

Just nu för tillfället så har jag fått lite bloggtorka, känns det som. fast egentligen inte, jag skulle kunna skriva en hel roman om många saker, men det som står mig varmast om hjärtat behöver lite mer "kött" på benen innan jag kastar mig in i hetluften igen.

Annars så går livet sin gilla gång, nu riktigt längtar jag till att våren ska göra sitt intåg, och det är nog fler än jag som går och längtar efter denna årstid, för vintern har gjort sitt känns det som, och vem suktar inte efter att kunna sitta ute och fika och grilla och må alldeles ypperligt.

Och om vi ska spåna lite om livet så är det ett konstigt fenomen detta, så fort något verkar vara och gå så bra, så ska det sättas "käppar" i hjulet, så istället för detta härliga steg framåt så blir det två bakåt ännu en gång.. Och i ett sådant läge så undrar jag många gånger om det handlar om prestige istället för människors bästa, och då har man genast hamnat ute på hal is kan jag lova... Men det är väl bara att gnugga geni knölarna och hitta lösningar, för problem är till för att lösas, inte sopas under mattan.

Nu stundar ju en ny vecka, med en hel del nya möjligheter, får vi hoppas på, och jag hoppas av hela mitt hjärta att många kommer sig för och får ändan ur vagnen och beger sig till Folkets Hus nu på Torsdag då det ska vara en föreläsning om droger här i Strömsund, det är något som vi alla föräldrar som har, både yngre och unga vuxna i familjen bör gå på, för man kan aldrig få för mycket kunskaper om detta ämne, däremot för lite, och nu när det ordnas en föreläsning så hoppas jag att många kommer.

”Narkotikan ökar bland

våra ungdomar”

Torsdag 28 feb kl 19.00

Folkets Hus, Strömsund

·

Pär Sundin, Länets ungdomspolisgrupp

informerar om narkotikasituationen i länet och

delar med sig av sina erfarenheter av att

arbeta med ungdomar och narkotika

·

Björn Svanberg, Strömsundspolisen

rapporterar om läget i Strömsund

·

Jessica & Gun, Föräldraföreningen mot

narkotika berättar om att vara mamma till ett

drogmissmissbrukande barn

Fritt inträde

Välkommen!  Så nu hoppas jag att vi alla ses på Folkets Hus på Torsdag, eller hur..!!??

Hmm och en undran så här i förbifarten: Hur går det med bygget av en ny sporthall här i Strömsund..?? Lite pinsamt är det allt när vi har så många duktiga ungdomar som levererar i både Innebandy och Handboll..!!

Nästa inlägg kommer ha mer matnyttigt att bjuda på får vi hoppas...

Ha det så bra och va rädda om er själva och varandra.

Kram

Miafia

En stolt Mamma är jag nu...!!

I dag har A tagit ett stort kliv åt rätt håll på sin fortsätta resa för hans tillfrisknande.

Han har klarat av en av de jobbiga bitarna i denna behandling, och det är ju den första som kallas primären som var tre månader lång, och den har säkert varit väldigt jobbig eftersom de får lov att rannsaka sig själva och jobba väldigt mycket med sin egna roll i det hela, för det är ju så det är.. Det är faktiskt deras egna val att hamna där de hamnat.

Det är efter allt detta som jag har blivit en stolt Mamma mitt uppe i allt, för det krävs faktiskt ett stort mod och styrka att våga erkänna både för sig själv och för andra att man hamnat i svårigheter och är i behov av hjälp, och när man väl kommit så långt att fullfölja den första behandlingen  För det vanligaste är ju faktiskt att man förnekar att man har några "problem" och det är ju inte så konstigt heller för alla som missbrukar någon form av saker, så anser ju inte dom själva att dom har problem eller ännu värre att de håller på med något..

Men det går faktiskt att få rätsida på allt, bara viljan finns hos den / dem det berör, och med rätt stöttning och hjälp så är inget omöjligt, det är min filosofi mitt i allt detta, för den största motståndaren förutom missbrukaren och missbruket är faktiskt förnekelsen, dvs man vill inte se vad som pågår och som närstående hamnar man då i en fas som är väldigt svår att ta sig ur utan rätt hjälp, och det har jag ju nämnt förut i mina bloggar och det är: Medberoendet - Möjliggörandet - Kontrollerandet. Där hamnar man utan att man ens är medveten om det, om man inte får kunskaper om vad allt detta handlar om.

För ska vi tala klarspråk så har en verklighet uppdagats för mig som jag aldrig kunnat gissa mig till, eller tro på om någon berättat detta för mig innan allt detta hände... Visst att drog användandet ökar kan vi ju läsa om i tidningarna var och varannan dag, men det gäller ofta runt om i Sverige, tyvärr så framkommer det ju inte, vad som händer här omkring, för visst händer det mycket här och det är tragiskt att ingen reporter på någon av våra tidningar, forskar lite i detta och inte enbart går på det som händer i Östersund, som Mamma till en av användarna kan jag ge den kritiken, för kommer det inte ut kan inte allmänheten inte veta och hålla ögon och öron öppna. För ökar det i Östersund, så har naturligtvis även vi en ökning här...

Det kom ut en undersökning nyss om att alkoholintaget minskat bland åk 7, och det var ju jättebra, men det hade varit spännande att få veta hur det även såg ut i åk 8 och åk 9, för har det även minskat där så är det ju helt ok och väldigt bra MEN det som var väldigt synd var ju att det inte i denna artikel framkom att droganvändandet har ökat, för kan det vara så hemskt som den kvinnliga polisen inne i Östersund uttalade sig om: Att ungdomarna i dag anser det farligare att förtära alkohol än att ta droger.. Är det så, då är hela samhället ute på farliga vägar snart..

Och då kan man ju tänka, att varför ska hon bry sig om det, hennes son har ju fått hjälp, ja det har han fått, men jag har två andra barn som ska växa upp och vistas i detta samhälle på kvällar och nätter, och det är inte med direkt glädje jag ser fram emot detta kan jag säga, kunskaper är alltid bra, både på gott och ont.. Men så länge det finns folk både stora och små som förser alla ungdomar med all denna skit så är det ingen trygghet, för vem är inte nyfiken i en viss ålder, och alla klarar inte av att "stå emot" trycket att man måste testa..

Och i dag efter alla dessa månader, har jag börjat få tillbaka min styrka, den kommer sakta men säkert tillbaka, men med en ny kraft som jag aldrig känt förut, med en ilska som bubblar upp emellanåt, men jag kan hantera den, med hjälp av alla "verktyg" jag fått lära mig under denna tid, och det finns ingen som hade kunnat hjälpa mig med detta, som inte är utbildad inom det, både professionellt och med egna erfarenheter, dvs de har varit i ett missbruk själva.. Folk har ofta goda råd att ge, gör si eller så, men allt förändras och är inte som det kanske var förut, och skulle jag råda någon idag så kommer de råden bestå i:

Vid minsta misstanke, Blunda inte.. Köp inte allt de säger, för det finns inga som är så manipulativa som en som hamnat i ett beroende, och sök hjälp innan det är försent..
Lämna in en orolighets anmälan..
För vi har en otroligt bra Öppenvård här, de är jätteduktiga och vet vad de sysslar med om man bara samarbetar och kör med "öppna" kort..

Jag hade ju tur mitt i allt, att det fanns en till Mamma som kämpade på samma vis som jag gör och gjorde, och vi har tagit hjälp och stöd av varandra, så var inte rädd om något uppdagas att ta kontakt med personer som hamnat i samma sits, för tillsammans blir man starka och får en kunskap som är långt i från vad alla tycker och tänker eller tror...

Så frågan är, vad ska denna stolta Mamman göra med alla sina kunskaper hon sitter inne med, för många av dem är inte trevliga kan jag säga, och all denna kunskap har jag fått lära mig av andra föräldrar i samma sits och egna efterforskningar på nätet...

Ha en bra vecka och va rädda om er själva och varandra ♥ ♥ ♥

Kramkram 

Miafia

Hej Droger. Jag är en av era värsta mardrömmar...!!

Det är så det känns just nu iallafall...

Jag är just hemkommen från min anhörig vecka som ingår i behandlingen..

Och vilken vecka det har varit, jag åkte iväg helt nollställd, men med en väldigt trasig själ, för det är ju så här att: Mina ögon kan glittra, och min mun kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se...

Så jag packade väskan och for i väg och undrade många gånger efter vägen, vad jag egentligen gett mig in på, vad kommer att hända, vilka kommer jag att få möta, vad kommer detta att ge mig, kommer jag att gå hel ur detta etc,etc.

Och när jag kommit fram och checkat in så visar det sig att jag ska få äran att dela dessa dagar med sexton andra personer, och spridningen var stor, allt ifrån Malmö upp till Arvidsjaur och alla med olika saker i bagaget. Vi var Föräldrar, Sambos, Beronde, Vänner, Syskon ... Och en sak hade vi alla gemensamt, en trasig själ, det tycker jag är en fin beskrivning.

Och vilket gäng vi blev innan veckan var slut, varje person som var med har för alltid fått en plats i mitt hjärta, för det var genom deras närvaro och öppenhet som jag förstod att jag är långt ifrån ensam i allt detta, utan vi är så många ute i samhället som mår och har det likadant...Och för mig och många fler var det ett riktigt uppvaknande, för vet ni om att man är oftast mer delaktig i detta med missbruk än man kan tro, och det genom av vara: Medberoende, Möjliggörare, och Kontrollerande. Och med Medberoende så menas det absolut inte att man också "drogar" utan det går hand i hand med att man Möjliggör detta missbruk, dvs man sopar banan framför den som missbrukar, bla genom att inte sätta upp gränser, och kanske även "blundar" för att det är för jobbigt att inse att det är som det är.. Sedan kommer detta med Kontrollerande in, och det kan bla vara att ta i från personen sina pengar för att den inte ska ha en chans att införskaffa det den vill ha, men då är man ute på väldigt hal is, för personen / personerna får tag på sina droger iallafall, det kan vara att man alltid ser till att hålla sig i närheten man börjar leva sitt "egna" liv efter personen som missbrukar... Och när man börjar lägga detta pussel så kommer ett litet skrämmande uppvaknande, för allt detta berör inte enbart Droger eller Alkohol, det finns många missbruk som man inte tänker på så mycket, för att nämna några fler så har vi ju Spelmissbruk, Sexmissbruk etc,etc.. Visst är det skrämmande..!!??

Och något som berörde mig väldigt djupt under denna veckan var att få höra en Lifestory som berättades för oss, en persons resa i detta med missbruk och allt vad det för med sig, Kriminalitet, Prostitution,Allt Drogande etc,etc och det är en skrämmande bild som berättades, men väldigt nyttig, för som sagt: Man kan inte bli hjälpt heller om man inte nått botten, dvs hur hårt det än låter så har man inte Knarkat eller Druckit eller missbrukat klart och börjat inse att nu vill och orkar jag inte mer..

Och personligen så blev jag väldigt berörd när jag fick en klapp på axeln av några som gjort denna resa och som sa: Vet du om vilken fin Mamma du är, var stolt över dig själv och fortsätt göra som du gör.. Och det värmde verkligen.. För jag kunde aldrig ha gissat mig till att få höra något sådant, men det fick jag och jag hoppas de fösstod hur varmt det gjorde i mig.

Jag blev också medveten om hur snett det kan fungera i vårat samhälle. För mig är det en självklarhet att det ska inte spela någon roll, var du lever och bor, för alla ska ha samma chans till hjälp när någon hamnar i ett missbruk, men så är det tyvärr inte, vilket är för mig obegripligt, för alla börjar väl bli medvetna om att detta med bla droger enbart ökar och någonstans måste väl alla förstå att det måste bekämpas, till varje pris som helst. Har någon "hamnat" där då ska man lyssna på de anhöriga, vilken roll denna än har. Man kan ju liksom inte sitta och "vänta" på att personerna som drogar att de ska ta en överdos, för där är ju chansen  50 / 50 att de klarar sig.. Så där vill jag se en skärpning. Där tror jag att vi kommit långt här i Strömsund, det är iallafall min uppfattning. Likaväl som vi anhöriga ska sätta gränser så ska myndigheter agera när något sådant uppdagas inte blunda. Och de som drogar ska faktiskt "jagas" och "störas" och väljer myndigheter att blunda så är de faktiskt en möjliggörande, för alla dessa missbrukare, att få fortsätta sin karriär.. Det låter hemskt men så är det...

Och jag vill även se en skärpning på eftervården. För där har jag också fått berättat för mig att det går på tok många gånger.. Alla dessa som gör en behandling lever i en trygg värld, med stöd och hjälp runt omkring dem i ett x antal månader, och man kan inte bara köra hem dom och sätta dem ensamma i tex en lägenhet, de måste få hjälp och stöd och hjälp med en anpassad fortsättning. För kostar man på människor en behandling för att de ska tillfriskna så är det faktiskt lite fult att lämna många åt deras egna öde när de blir utskrivna.. Där borde det finnas en mall som ska skötas lika över hela landet, men det verkar inte bättre än att det är lika där, beroende på vilken kommun du tillhör.. Känns helt på tok fel...
Läs denna text med ett öppet sinne, för den säger allt och lite till :

"Hej Droger, beroende heter jag!

Jag vänder upp och ner på dom flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen ifrån er, och det är bara början. Jag kostar mycket mer än Diamanter, mer än Guld, och sorgen som följer mig är ett skådespel. Om du behöver mig, kom ihåg att det är lätt att hitta mig, jag är överallt, runt om kring dig, jag finns i skolorna, och i alla föreningar, arbetsplatser mm......

Jag bor hos dom rika och dom fattiga med. Jag bor längre ner i gatan hos dig, och är kanske din granne! Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se. Och OM du provar mig kommer du förmodligen aldrig att släppa mig. Prova mig EN gång, och jag kanske släpper dig, men provar du mig flera gånger, så är din själ förmodligen min. När jag styr dig, stjäl du och ljuger, du gör vad som helst bara du blir "hög". Kriminella saker kommer du också att göra, bara för att känna min närvaro, kommer att vara värt det när jag finns i dina armar. Du kommer att ljuga för din mor, stjäla ifrån dina anhöriga, med mera.
Och när du ser deras tårar, borde du känna sorg/smärta.

Men med MIG glömmer du!

Ditt samvete, Din uppfostran. Jag blir ditt samvete, jag kommer att lära dig min värld. Jag tar barn ifrån föräldrar, föräldrar ifrån barn. Jag kommer att få dig glömma din tro och skrämma iväg dina vänner. Jag kommer att ta allt ifrån dig , ditt vackra utseende, din stolthet, och jag kommer alltid att vara med dig, vid din sida alltid. Du kommer att ge mig allt, din familj, ditt hem, dina vänner, dina pengar, Du och jag blir "ett" . Jag kommer att ta ifrån dig allt vad du har och när du inte har något kvar, kan du skatta dig lycklig om du har livet kvar. Om du hör röster skrika i ditt huvud då är det bara jag. Om du ser syner eller skakar okontrollerat ska du veta att det är bara jag som är hos dig. Jag vill bara att du ska veta att det är en gåva ifrån mig till dig, men sen är det för sent, du ser att du är underkastad mitt maktbegär, och vi kommer aldrig att skiljas, Du kommer att ångra att ha testat mig, dom flesta gör det, men nu är du min. Men kom ihåg. DU KOM TILL MIG inte jag till dig. Du visste vad skulle komma. Alla har sagt det , du har fått höra det åter och åter igen. Du hade/Har ett val Och du väljer/valde. Du hade kunnat sagt "Nej tack" och gått därifrån, Men nu har du träffat mig, Vad ska du göra? Jag tar gärna din hand och leder dig till fördärvet, ger din familj massor av sorg,och kommer att hålla din hand ända ner i träsket.

Jag kan ge dig och din familj mer smärta/sorg än dom flesta av oss skulle klara av.."

Och bara så att ni vet så är Internet och även Facebook rena shoppingcentrat.. Detta får ni tolka som ni vill, men nu har jag sagt det iallafall...
  Och nu har jag så mycket i min ryggsäck som är ett väldigt stort komplement till mina samtal jag har på Öv, och det kommer bli tufft att bena upp allt detta, men skam den som ger sig, och besegrad kommer jag inte bli i detta, för Droger ska bekämpas, för det finns inget positivt med detta på något sätt..

Va rädda om er och misstänker ni att någon i eran omgivning håller på med droger eller något annat missbru, tveka inte att be om hjälp för det kan faktiskt rädda liv...!!!

Kramkram

Miafia

Rasist eller Realist...!!

Det är en hemsk rubrik, men i dagens samhälle så vet man snart inte själv vilken stämpel man får på sig när man lättar sitt hjärta med sina egna åsikter...

Men en sak är jag säker på iallafall, jag skriver aldrig något som jag inte har kollat upp först, för det bästa sättet att lära sig saker på, är att skaffa sig kunskap om just det ämnet..

Jag tycker om att få kunskaper om allt som berör mig, därför följer jag många forum, för att skapa mig mer kunskaper.. Allt ifrån Invandring till bla Missbruk. För det går inte att enbart "tycka synd om" saker och ting som sker, man måste även kunna titta bakom fasaderna om vad som pågår, och man måste kunna vara realistisk och mänsklig...

 Jag slår bakut då jag läser rasistiska påhopp eller anklagelser då någon lägger fram ren och skär fakta, för man måste kunna använda sunt förnuft även när man sitter bakom en dator skärm.. jag slår även bakut då folk ser ner på andra människor för att de hamnat snett i livet, det finns alltid en bakomliggande orsak till att sakerna kan gå snett och så länge man inte har fakta på saker och ting kan man aldrig döma en annan människa...

Hade detta endast handlat om mig hade jag, om jag kunnat, vilja hjälpa alla människor på denna jord, men tyvärr så kan jag inte detta... Och då måste jag vara realsitisk även om det gör ont... Innan jag kan hjälpa andra så måste jag ta hand om de mina först eller hur, det är väl ganska sunt resonemang.. För jag kan inte dela ut mat till andra om jag inte har mat till tex mina egna barn...

Nu skrivs det stora rubriker över att flyktingar ska behöva bo på campingplatser, och vad är det för fel med det?? Förklara det för "Kalle Persson" som tillbringar sina nätter nere i kloakerna han hade säkerligen bott i en campingstuga... Visst det låter hemskt, men öppna era ögon och följ vad som händer så ser ni att jag inte är ute och cyklar, utan jag tar steget ut och vågar skriva det alla sitter hemma vid matbordet och gnäller över...

Jag läste en sak häromdagen som en invandrare skrev och den var så klockren: "Det är ju konstigt att vi som är invandrare ser mycket tydligare än många svenskar vad felet på den svenska invandringspolitiken är ".

Och jag menar INTE att vi INTE ska hjälpa andra människor i nöd, utan det ska vi göra, i den mån detta land klarar av..

 För det låter så fint att nu ska Sverige ta emot så och så många flyktingar som kommer från krigshärjade länder, och så långt är det ju bra..

 MEN har alla kommuner resurser för att hjälpa alla dessa som är på flykt..Och nu menar jag inte enbart med tak över huvudet..

 Utan det kan väl både stor som liten även förstå, att dessa människor har upplevt hemska och vidriga saker i sitt liv, så de kommer att behöva mycket mer än ett tak över huvudet.. Är vi i vårat land riktigt rustade proffisionellt att ta hand om dessa människor? För nu handlar detta om att hjälpa människoliv som slagits i spillror..

Som har hemska syner och minnen med sig i bagaget.. Har vi detta så ska vi naturligtvis hjälpa så många vi bara kan.. Men finns minsta frågetecken så ska man ta sig en ordentlig funderare innan, man skriver på ett sådant åtagande... För man leker inte med folks mentala hälsa, och det gör man om man inte har ordentligt på fötterna för detta... Och finns det hjälp, menar jag där de får tak över huvudet.. Man kan inte hysa in folk på ett ställe för att sedan frakta runt dem, där hjälp finns.. de ska få hjälp där de hamnar...

Och så har vi ju även alla dessa ensamkommna barn och ungdomar som vi så gärna hjälper, och det är också behjärtansvärt.. Men vad händer med alla dessa..?? Får de uppehållstillstånd..?? Det skulle jag gärna vilja veta..

För det är en skrämmande bild som jag har fått på min näthinna, och jag hoppas av hela mitt hjärta att den är fel.. För man kan väl inte mena att dessa unga människor får komma hit, rota sig dvs börja skolan, få kompisar, börja med fritidsaktiviteter, känna sig trygga, för att sedan helt abrupt ryckas upp och utvisas ur vårat land, där dom skaffat sig en fristad..!! Stämmer detta så blir jag mörkrädd... Så kan man inte bara göra...

Då kommer min fundering.. handlar detta enbart om pengar..?? Och om det inte gör det, vad handlar det om då.. För människovärdigt är det då inte...

Och vem är det som avgör om man är det ena eller det andra undrar jag?? Är man fientlig när man tänker realistiskt.. När man vågar tänka längre än till våra kommun gränser, för om ni nu inte vet detta så finns det ett liv utanför Strömsund´s gränser, som inte är altför vacker alla gånger....

Om jag har rätt eller fel vet jag inte.. Men våran invandrar politik verkar inte vara riktigt genomtänkt och mänsklig i mitt egna tycke och smak..!!

Så min ståndpunkt i detta är: Har vi tillräckligt med bostäder, Arbetsmöjligheter, tillräckligt med professionell hjälp åt dem som behöver detta, så att alla kan leva ett tryggt och drägligt liv här, så kör på... Och glöm inte att kommunikation är jättebra för att minska klyftorna i samhället, gå ut och berätta hur ni politiker har tänkt er lösa allt detta.. För personligen så har jag ingen aning om hur ni har tänkt lösa alla dessa bitar....

Och tro inget annat, för jag har ett stort hjärta, och jag är ingen rasist och det sista parti jag kommer rösta på är SD... men jag är realist och jag står för mina åsikter...

Men jag börjar bli mäkta trött på alla som kommer med sina "pekpinnar" som anser att allt enbart är så enkelt.. Ta er tid och kolla upp statistik och fakta innan ni sätter ner fötterna, det finns mycket bra fakta att få fram på nätet på både gott och ont...

Och jag kan inte uttrycka mig många gånger nog tydligen, om att jag är inte emot invandring, för den behöver vi, utan den måste vara human, man kan inte handskas med människor som boskap och frakta folk med mycket i bagaget fram och tillbaka...

Det är så lätt att bara fatta beslut utan att tänk igenom dem ordentligt innan och se om det verkligen är förenligt och fungerar i praktiken, ett exempel har vi här i denna tidning...

Ta er tid och läs denna, det finns mycket nyttig info där, och den finner ni här:http://www.exponerat.info/wp-content/uploads/2013/01/DI-nr1.pdf 

Ha det bara bäst

Kram

Miafia