När man hamnar i en situation som är så långt ifrån den värld man är van vid, när det händer saker som man hoppades aldrig skulle hända, men händer ändå, då allt ställs på sin spets...
Vad ska man göra då??
Ska man sticka huvudet i sanden och låtsas att inget hänt eller händer..?? Eller ska man ta tjuren vid hornen och sätta ner foten med buller och bång...
Detta är några av alla tankar som florerar i mitt huvud....
Hur blir jag sedd på, utåt sett i samhället, när jag sätter ner foten och markerar att nu är det färdigt..
Är jag en dålig förälder eller kan jag vara så stark att jag kan vara en förebild för andra föräldrar..
För jag vet att jag är inte ensam om att hamna i en sådan här situation, även om många väljer att inte visa det öppet...
Men kan jag bara stå och se på?? Nej, jag är inte skapt så, att enbart stå och titta på när något håller på att gå på tok.. Jag kan inte leva med mig själv om jag skulle göra det...
Att man kan hamna snett eller hamna i svåra situationer är inget konstigt i sig, men hur man väljer att agera är en helt annat sak...
I dagens samhälle finns det många olika samhällsklasser, men ingen är bättre än den andra, det ska man ha i åtanke..
Det är en skrämmande utveckling som pågår långt bort från ens egna värld men ändå så nära, och vad gör man när man inte når fram längre.. Vad gör man när allt man säger vänds emot en, att det är en själv som har bekymmer....Fast det är raka motsatsen.
Det känns ganska frustrerande, för hur jag än vrider mina tankar in och ut så känns varje beslut så fel.. Men samtidigt så rätt...
Jag önskar att jag vore en person som bara kunde stå och se på och låta allt ha sin egna gång..
Och hur saker än är och hur det kommer att bli så är jag en Mamma som törs erkänna att det finns problem, både stora och små...
Och det som är så hemskt är att jag vet att jag inte är ensam, men hur många är vi egentligen..??
Här går vi alla i våra cocooner och tror att vi lever i ett härligt land, där vi lever trygga för här har vi inga krig osv,osv...
Men det vi har är ännu värre i mina ögon, vi har ett samhälle där allt sans och förnuft har spårat ur totalt när det gäller människors välmående och rättigheter...
Där det ska sparas åt höger och vänster, där några siffror ska styra vad som är rätt och fel, där det ska besparas, kosta vad det kosta vill... Och inte är det pengar det kostar i slutändan, nej utan det är hälsan hos oss alla som sätts på spel...
Nu har vi fått ett land där det bla är så fel att bli sjuk, där alla ska jobba till vilket pris som helst.. Och det gör mig ont, det "ploppar" upp fall titt som tätt, där människor inte ser någon annan utväg än att vända sig till media och få hjälp med att visa upp hur de blir behandlade...
I morse när jag slog upp Aftonbladet så satte jag faktiskt kaffet i halsen.. Det första jag läste var: Han är dödssjuk, ändå ska han jobba...
Han citerar själv :
Nattetid drömmer 40- årige Payam att han ligger i en kista, medan ormar och spindlar äter upp honom.
När han vaknar fortsätter mardrömmen – Försäkringskassan vägrar ge honom sjukersättning:
– Trots att min läkare har sagt att chansen att överleva cancern är väldigt liten, 5-10 procent, säger Payam.
Hela artikeln kan ni läsa här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15566305.ab Sedan kan man ju fundera på hur vi "Svenskar" är skapta, detta är inte det första fallet och garanterat inte det sista... Men vi alla inklusive mig själv sitter tysta hemma och läser fall efter fall utan att överhuvutaget reagera, visst vi skriver på facebook, bloggar skriver insändare etc, men sedan... Tar någon detta på allvar.. Tror inte detta faktiskt... Så länge det inte drabbar oss själva, då blir det fart... Detta är ett exempel på vårat känslokalla land. Sedan kommer vi till immigrationsverket.. "Jippi" ett gäng känslokalla människor som har blivit placerade på ett och samma ställe.. Utåt sett i världen så ska Sverige vara ett sådant vänligt och omsorgstagande land.. Och så ser det säkert ut.. Men det är innan alla ansökningar ska börja behandlas, då börjar sprickan visa sig.. "Vi hittar inte Mamman" så då skickar vi iväg barnet till landet Mamman var i förut... Och ännu ett fall: Mamman utvisas och lämnar sin ensamma treåring kvar i Sverige.. Vad ska man säga.. Listan kan göras hur lång som helst... Och ibland är det faktiskt så att iallafall jag skäms över att vara Svensk, när sådana här saker inträffar... Var finns rättvisan i detta samhälle vi lever i..?? En sak kan vi ju vara överens om, att våra system agerar inte rättvist många gånger.. Hur kan bla Cancer sjuka människor behöva ut och jobba, när andra kan få gå hemma utan någon press på sig alls?? Där de knappt behöver arbetspröva, men sitt uppehälle får de betalt för.. Tänk om myndigheterna verkligen la energi på att "kolla" så att rätt människor får rätt hjälp, istället för att fatta ohumana beslut titt som tätt.. En människa som är sjuk och inväntar, hur hemskt det än låter sin dödsdag, ska väl inte behöva oroa sig för sitt uppehälle..!!?? Och då kan vi ju ändå komma in på den ekonomiska biten i hela denna röran.. Och det är väl ändå våra skattepengar vi alla förhoppningsvis betalar, som ska ombesörja att man måste få ersättning när man är sjuk.. Jag betalar skatt för att bla sjuka ska kunna vara sjuka, för att vi ska ha ett fullt fungerande samhälle etc,etc. MEN ska det fortsätta på detta viset att pengarna inte används på rätt sätt är det dags att se över om det är rätt personer som sitter på rätt plats.. För mina skattepengar ska INTE gå till fuskare och dyl, de ska användas där de behövs... Och hur är det ställt egentligen med våra skattepengar..?? Drar vi alla vårat strå till stacken...?? Hur många miljoner försvinner egentligen genom fusk?? Hur många i vårat samhälle skattefifflar och undanhåller pengar som ska gå till allas våran välfärd..?? Eller är det så att vi vanliga medborgare som jobbar och gör rätt för oss, ska få betala för att andra inte drar sitt strå till stacken..?? En sak är säker och det är att vi Svenskar är alldeles för fega och rättar oss alltid in i leden hur fel saker och ting än är.. Kolla i andra länder, där går folk ur huse för att demonstrera och protestera mot allt och inget för att visa sitt missnöje.. Och var gör vi Svenskar..??
Jag hoppas verkligen att både jag och alla mina nära och kära att vi får hålla oss friska och krya så länge allt detta får pågå.. För jag önskar verkligen inte att någon ska få uppleva allt detta tokiga som får fortgå... Och jag vill ännu en gång betona att detta är mina egna tankar och funderingar. Jag skriver från hjärtat och jag "kastar" inte sten i glashus... Den som tror detta läser inte mina inlägg ordentligt.. Det är lite spännande hur vi människor fungerar, man kan tycka om saker man läser och har åsikter om dittan och dattan... MEN törs man fråga skribenterna om hur hon / han menar med det de skriver.. Icke sa Nicke, utan då är det bättre att prata runt och få till saker som inte finns... Så har ni några åsikter eller funderingar om mina inlägg, fråga gärna innan ni drar förhastade slutsatser..
Ha det nu så bra alla mina läsare, va rädda om er själva och varandra ♥♥♥ Kram MiaFia
