Detta är två viktiga målstolpar i mitt liv för tillfället och kommer även så att förbli.
Man kan aldrig prioritera eller engagera sig för mycket i saker som betyder mest och som även är viktiga i ens liv, det är min ståndpunkt.
Och när man väl kommer dit när man känner att nu är det dags att få till någon förändring, så är det bara att köra på, för ingen gör jobbet åt en....Och bli inte förvånad om ni stöter på patrull lite här och var, för det är ofta så vårat samhälle är uppbyggt, det ska inte gå för lätt alla gånger, och gör de det så börjar man ju fundera på vad finns det för hake här...
Och de viktigaste sakerna i mitt liv, som går före allt annat är mina barn, hur de mår, hur deras dagar är osv,osv. Och det är här man måste kunna vara lyhörd och lyssna, och många gånger emellan raderna, och detta gäller ju inte enbart en själv som förälder, utan det gäller alla som har med barn och ungdomar att göra, för barn signalerar väldigt tydligt emellanåt att något inte stämmer och då måste man våga agera, för det finns väl inget värre än när någon far illa och är ledsen och inte mår bra av olika orsaker, vad det än kan vara....
Och som förälder så är jag nog lite åt det tuffare slaget, jag räds inte för att säga ifrån om jag ser något som är fel, och efter det så tar jag kontakt med de berörda för att berätta hur saker och ting är, och det är garanterat inte populärt alla gånger MEN vem har blivit född till att leva som en populär människa, inte jag iallafall... Jag är inte ute efter att folk ska dyrka marken jag går på, eller hamna på första sidan på någon tidning typ Hänt Extra el dyl, över hur duktig jag är, jag behöver inte få bekräftelse på att jag duger, för jag gör det som behövs för att jag och de i min omgivning ska må bra, och genom det så trampar jag säkert någon på tårna, men så måste det få lov att bli emellanåt, för hur sjutton ska man kunna få till någon förändring om man inte "vågar" öppna munnen och påtala vad som är fel, att sitta hemma vid matbordet och gaffla löser oftast inga problem om det gäller saker utåt i samhället..
Den senaste tiden så har jag råkat ut för just detta begrepp, lite här och där, saker som hänt eller inte hänt, men som fått mig att agera, och i de flesta fall så kan man faktiskt försöka få till något bra istället för att bli arg och frustrerad, visst man är ju människa, så först blir man arg, men när man sammanfattar allt och börjar fundera och lägga energin på, hur kan jag få till en förändring här istället för att bli butter, så brukar svaren finnas framför en, eller så får man söka reda på vad man kan eller inte kan göra... Och det finns mycket kompetent folk runt omkring oss, om man bara är öppen själv och står för det man tycker och vågar sticka ut näsan och säga ifrån..
Inom loppet av några dagar har jag haft två samtal som jag förväntade mig skulle kunna bli lite av det "tuffa" slaget, och som sig bör var jag väldigt påläst innan jag tog ett av dessa samtal, och det gick över förväntan bra, jag behövde inte använda mig direkt av kunskaperna, utan vi hade bra diskutioner och var på samma nivå hela vägen. Och det andra samtalet fick jag ta över telefon, och det gick också jättebra, men det samtalet var jag inte direkt orolig över, för vi har samarbetat i många år nu, och vet precis var vi står till varandra, och denna personen vet att ringer jag upp och påtalar att nu är det dags att göra något, då vet hon att det är inget struntprat, utan hon lyssnar och tar åt sig av det jag påtalar, och båda dessa personer har nog lärt sig att jag kämpar för det som står mig viktigast i livet och inte utan grund...
Men ibland så funderar jag och tänker: Undra hur folk ser på mig, och känslan jag får är att jag är en bråkig person, men det är jag faktiskt inte, jo kanske om det kommer till saker som inte "sköts" på rätt sätt, där jag vet själv och med stöd av lagen att jag har rätt, då är jag tuff och kanske "bråkig" men efter ett av mina samtal så säger den ena personen, då jag påtalat att jag faktiskt inte är en bråkig person att: Vet du, framför mig ser jag en Mamma som kämpat i alla år för sina barn där det har behövts, och säkerligen fått ta en hel de jobbiga samtal med bla myndigheter, och som säkerligen kommer fortsätta även då barnen växer upp och blir myndiga, och det ska du ha en eloge för, så fortsätt så och känn dig inte jobbig eller besvärlig för det behövs vuxna och föräldrar av den sorten...Och dessa ord värmde verkligen att få höra, för det ska ni veta, det är inte lätt alla gånger, men vem har sagt att livet ska vara lätt...!!
Nu gäller det bara framöver här att få till något bra för mig själv också, och det verkar dessvärre vara svårare... Man hör och läser hur saker ska fungera, men när det kommer till det verkliga livet så följs ju inte de rekommendationerna riktigt som de ska göras, den ena parten säger si, den andra säger så, och man kan ju undra hur den tredje parten skulle reagera om de fick veta vad som sägs.. Inte skulle de bli glada och acceptera detta, och då drabbar det ju mig inte den som säger si eller den som säger så... Ja, jag säger då detta.. Men lön har de ju själva iallafall, och då är det väl lättare kan jag tro...!!
Glöm nu inte Föreläsningen om "Dödsdroger på nätet" på Onsdag Med Andreé Bengtsson på Folkets Hus, gratis kunskap är ju inte ofta man får chansen att få..!!
Ha det så gott mina vänner ♥ ♥ ♥
Kramkram
Miafia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar