Jag klarade Julen och Ett Gott Nytt År..!!

Nu är julen över för detta år, och snart stundar ett nytt år med många nya positiva möjligheter, det är väl det vi får hoppas på iallfall.

Dagen före julafton, åkte jag iväg för att äntligen få återse han igen, och det var med väldigt blandade känslor, jag tyckte själv att jag hade allt under "kontroll", jag tyckte jag var närvarande hela resan ner, men det förstod jag på återresan att det hade jag inte varit... Jag kände inte igen mig alls när vi åkte hemöver igen...

Och vilken lycka när du kom ut från huset och mötte oss på parkeringen, jag hajade verkligen till, ni vet så där att man rycker till lite, för mot mig kom en kille, som hade lagt på sig lite, han hade en sådan livsglädje i sin blick som jag inte sett på väldigt länge, och där och då gick det verkligen upp för mig att denna underbara varelse inte mått så bra på en väldigt lång tid, och att dessa veckor har verkligen gjort underverk för hans välmående på många plan...

Och vilket ställe detta var, en underbar miljö, långt bort från samhället, men ändå nära, hus som bara utsöndrade atmosfär, från en svunnen tid. Husen de bodde i var verkligen harmoniska, ingen lyx här inte, men otroligt mysiga med högt i tak och golvdrag...

Vi blev så väl mottagna av både personal som jobbade där och även andra boende.. Jag har aldrig någon gång i mitt liv träffat så mycket killar som på en och samma dag tagit mig i hand och presenterat sig på ett sådant vänligt sätt. Som även visade hur måna de var om varandra, som tog sig tid att stanna till där vi satt och fikade och frågade om vi hade det bra, om det gick bra för min son när vi var där... Och detta var något nytt för mig, jag blev väldigt konfunderad, när en av hans nya vänner kom fram för att kolla så allt var under kontroll...För herre jösses tänkte jag, jag är ju hans Mamma, jag skulle väl aldrig göra något tokigt... Men det kändes tryggt, att veta att de stöttar varandra och att de även kollar av varandra.. För de sitter ju alla i samma båt, dvs de är långt ifrån sina familjer, om de nu har några som bryr sig om dem.... För det ska ni veta, under detta besök, klev jag in i en värld som är långt ifrån den vi alla lever här hemma, och det var nyttigt...

Men jobbigt var detta besök, men ändå nödvändigt.. Att tala i telefon var och varannan dag, går inte upp emot att få den där goa kramen och att verkligen få se att han börjar må bättre, även om det är en lång väg kvar, men han är på god väg och jag är en tacksam Mamma för denna hjälp..

Och det är säkert jättesvårt för någon annan att förstå, men den ödesdigra dagen, när allt sattes på pränt och jag fick träffa honom en snabbsväng innan han for iväg, sitter på min näthinna än idag, för han mådde långt ifrån bra, tankarna var inte med osv, och nu håller jag på och får lära känna en helt ny kille, för det är han.. Han uttrycker sig helt annorlunda, han tycker och tänker på ett helt annat sätt... Vi har helt andra samtal idag, emot var vi hade för ca två månader sedan.. Väldigt ärliga samtal, ibland för ärliga, i mitt tycke som Mamma, men det tar jag gärna, så länge han är på god väg att både bli och må bättre..

Och kan ni tänka er.. Det är första gången jag har hört han säga, Att det är kul att skotta snö, det är kul att städa, och ännu en chock blev det när han säger: Tänk att det kan vara så roligt att klyva och stapla ved... Så nu vet ni att de får jobba mycket på dagarna också, och det är toppen.

Nu stundar snart den efterlängtade Anhörigveckan som ingår i denna behandling, det är en väldigt tuff vecka har jag fått berättat för mig, men även väldigt nyttig, där man som anhörig sätts i centrum, där man får träffa andra anhöriga eller likvärdiga i samma sits som man sitter i själv.. Man får möjlighet att höra andras historier och händelser och det är säkert jätte nyttigt. Men det viktigaste av allt som det känns för mig är ju att man får lära sig helt nya "redskap" dvs, man får tips och råd hur man kan lösa saker och ting på bästa sätt efter en behandling och det tänker jag suga i mig av.

Under denna veckan blir man även erbjuden ett sk treparts samtal, och då blir det jag, min son och en terapeut som sitter ensamma, och den enda som det sätts fokus på är mig, det är där och då jag får möjlighet att tala helt fritt från hjärtat, om mina känslor och hur jag har sett på allt som hänt, och min son får enbart lyssna... Och det kommer bli jätte jobbigt MEN det är något som jag bara ska klara av. Och det kommer även bli tufft för honom, men han är väl förberedd för detta och har proffesionell hjälp bakom sig, så detta koncept tror jag väldigt mycket på, att även han får ta del av hur jag känner och tycker och även hur jag har upplevt saker och ting. Och jag vet att han vill att vi gör detta, även om jag har sagt mycket redan av allt till honom så är det mycket som är osagt, som behövs sägas.. Och hur jobbigt det än blir för oss båda så vet jag att allt kan bara bli mycket bättre efter detta samtal.

Nu ser jag fram emot en ny början på det nya året, och hoppas vi kan blicka framåt med ett bättre mående...

För mitt Nyårs löfte till mig själv är att jag vill bli lycklig igen, så lycklig jag var innan allt raserades...



Va rädda om er nu  ♥ ♥ ♥

Kram

MiaFia