Jag är inte rädd om mitt "rykte".....

Att våga stå upp för vem man är eller för sina egna åsikter är det väl lite si och så med ute i vårat samhälle....

Vilket jag anser vara väldigt synd, man hör ofta att så tycker jag eller så tänker jag men det är ingen mening att säga något för då blir det bara bråk....

Men hur i hela friden ska man få rätsida på saker och ting om man inte törs eller vill säga sina egna tankar och funderingar, då kan man aldrig få till någon förändring om det skulle behövas....

Och i grund och botten hamnar vi då på begreppet RESPEKT med stora bokstäver, för den är det ont om många gånger....

För mig är respekt att alla har rätt att säga sina egna tankar och funderingar, att man visar hänsyn till andra medmänniskor, att alla får lov att vara som de är själva, både i klädsel och utseende, utan att bli påhoppade....

Jag personligen respekterar människor så länge de respekterar mig, MEN skulle denna respekten få sig en törn så tyvärr raseras den väldigt lätt.... Det går väldigt fort att rasera den respekten och tar väldigt lång tid att jobba tillbaka den igen, om det nu går att göra det...

För vissa saker har jag väldigt svårt att förlåta, det kan ta väldigt lång tid innan jag släpper någon in på livet igen eller behandlar respektfullt, beroende på vad som har hänt...

Och ibland så funderar jag på om allt handlar om vilken "status" man sätter på sig själv utåt sett i samhället dvs man gör sig själv till något mer eller mindre än vad man är.... En del tror att de är guds härlighet på denna jord, och en del tyvärr tror att de nästan inte får finnas till.... Och personligen så föredrar jag den sist nämnda kategorien, för den kan man iallafall påverka på ett positivt sätt, den första vete sjutton hur man ska kunna förändra om det överhuvudtaget går att förändra.... Utan tyvärr så blir det bara patetiskt av det hela...

Ibland blir jag väldigt arg på mig själv, för tänk vad lätt det hade varit att bara få låta sitt egna tycke och tänke få härja som det ville, utan att ta hänsyn och visa andra respekt, tänk att bara för en enda gång få säga och skriva exakt allt man vet och inte vet, att få låta tangenterna gå av sig självt utan att tänka på konsekvenserna.... Vilken känsla...Men så tänker jag, så kan man inte göra även om man vill.... Men tänk om jag fick....!!!

Jag personligen är inte rädd om mitt egna rykte, jag står för det jag tycker och tänker, annars hade jag aldrig kunnat blogga, sedan får folk tycka och tänka vad de vill för det är, och kommer att vara, mina egna tankar och åsikter, och dom är jag rädd om, de kan ingen ta ifrån mig....

Och till dig som helt respektlöst kallade den 92 - åriga mannen för Gubbjävel, vad tror du själv?? Tror du inte att människorna runt denna herre reagerar?? ..... Skäms på dig..!!

Va rädda om er alla bloggläsare

Kramkram

Miafia